Helgporträttet: “Det finns talanger i förorten”

POESITURNÉ. Farhiya Feysal var den första kvinnan att vinna mästerskapet Ortens bästa poet 2018. Nästa vecka åker hon på turné med sin spoken word-monolog Reflekterad olydnad. 

Hej Farhiya Feysal!

Du är poet och påbörjar snart en turné med din spoken word-monolog Reflekterad olydnad, vad handlar den om?

– Det är en monolog om mitt liv, uppdelad i olika frekvenser. Den här är lite annorlunda mot mina tidigare texter, som handlar mycket om hur det är att leva i Sverige och de oroligheter och orättvisor jag går igenom. I monologen fokuserar jag mer på mitt hemland och mina rötter, på min relation till och syn på män, min pappa, mina bröder och min framtida man. Jag har fokus på mellanförskapet och går lite djupare än vad jag vanligtvis gör när jag skriver.

– Det här är första gången jag står på scen under en längre tid, annars brukar jag läsa två, tre texter på tio minuter och sedan är det klart. Nu står jag i nästan 50 minuter och framför ett helt sammanhängande verk med bild, musik och projektioner. Det känns som att jag får presentera en hel bild den här gången, från början till slut.

Vilket budskap har texten?

– Det är två saker. För det första vill jag understryka att jag kommer från Somalia, den här stoltheten över att jag är somalier. Jag pratar både om våra fördelar och nackdelar. För det andra, jag vet inte om det är ett budskap, men jag vill framföra att jag älskar mig själv trots mina osäkerheter och svårigheter.

Vad var det som inspirerade dig till att skriva Reflekterad olydnad?

– Jag fick erbjudandet av regissören America Vera-Zavala att göra en monolog. Jag ville vara lite annorlunda och skriva om sådant jag vanligtvis inte tar upp i mina texter. Det inspirerade mig, önskan om att skriva något jag inte hade skrivit förut.

Vilka teman brukar du vanligtvis återkomma till när du skriver?

– Mina texter handlar mycket om politik och social rättvisa. Om förorten, om rasism och om hur det är att se ut som mig och leva i ett land som Sverige.

Hur kommer det sig att ditt uttryckssätt blev just poesi och spoken word?

– Hela min familj har så långt jag kan minnas varit poeter. Vi har haft väldigt stora poeter i min familj som fortfarande lärs ut i Somalia. Min mamma var poet och min mormor var poet, så det var ganska naturligt att jag också skulle börja skriva. Det har alltid funnits med.

Du vann tävlingen Ortens bästa poet 2018, som första kvinna och dessutom som första person utanför Stockholm. Vad innebar det för ditt skrivande?

– Det där var ju kickstarten på min poesikarriär eller vad jag ska kalla det. Först var det små deltävlingar och sedan vann jag den stora tävlingen i Stockholm. Efter det började förfrågan om framträdanden ramla in.

– Det finns mer än knark och dödsskjutningar i förorten, det finns talanger och folk som bär på mycket.

Vad gör du när du inte skriver poesi?

– Jag studerar på heltid till att bli gymnasielärare i engelska, historia och psykologi. Så när jag inte är uppe på scen är jag på universitetet eller hemma och läser. Sedan jobbar jag även deltid som lärarvikarie.

Vad har du för drömmar om ditt skrivande i framtiden?

– Jag skulle ju självklart vilja släppa en diktsamling, men innan dess vill jag producera någonting. En långfilm kanske, där jag får välja vad den ska handla om.

– Jag skulle också vilja börja skriva på engelska så att fler människor får tillgång till mina dikter, och sedan turnera i världen.

Och vad ser du mest fram emot med turnén som börjar nästa vecka?

– Att uppträda inför publik och att åka till de här olika städerna och träffa nya människor. Det tror jag kommer att bli det roligaste!