Helgporträttet: “Att hitta på egna världar är halva nöjet”

ROMANDEBUTANT. Sebasthian Wilnerzon Thörn utgör en av fyra medlemmar i filmteamet Monte Fjanton, där han skriver manus åt deras youtubebaserade humorprogram och parodiserier. Snart utkommer han även med sin första roman, äventyrsdystopin Sången från underjorden, på Ekström & Garay förlag. 

Du släpper snart din debutroman, Sången från underjorden. Hur länge har du velat skriva en bok och hur känns det att bli utgiven?

– Det känns väldigt roligt! Jag började skriva på min första bok när jag var nio, tio år, om jag minns rätt. Sedan dess har jag gjort nya försök av och till. Sången från underjorden är den första boken som jag har skrivit färdigt.

Berättelsen följer två personer i deras sökande efter den underjordiska staden Agartha. Vill du berätta lite mer om handlingen?

– Det är dels ett klassiskt äventyr. Det handlar om en expedition som kämpar sig genom en mängd olika faror i exotiska miljöer. Man får följa James Dayton, som överger sitt herrgårdsliv i England för en chans att få återse sin barndomskärlek, Matilda Ashens. Hon är den som leder honom ut på jakt efter Agartha. Gillar man Jules Verne, Tomb Raider eller Indiana Jones tror jag att man kommer hitta något man uppskattar här!

– Sedan har berättelsen också, utan att avslöja för mycket, en del dystopiska drag. Vissa av karaktärerna föreställer sig Agartha som ett slags paradis, medan särskilt Matilda förväntar sig att finna en ruinstad av något slag. Agartha visar sig dock vara något som ingen av dem har väntat sig.

Hur kom den här berättelsen och karaktärerna till dig?

– I grund och botten har jag försökt skriva en bok som jag själv skulle vilja läsa. Jag har alltid älskat berättelser om bortglömda städer och platser, oavsett om det handlar om ruinstaden Z i Amazonas, underjorden i Resan till jordens medelpunkt, eller den monstruösa staden på Antarktis i H.P. Lovecrafts Vid vansinnets berg.

– Vad gäller karaktärerna var det till en början en ganska utilitarisk process. Huvudpersonen James Dayton behövde vara ganska rik, så att han kunde ge sig ut på den resa jag ville skriva om. Dessutom behövde han vara villig att lämna allting bakom sig för att återse Matilda, och då fick jag skriva honom som ganska isolerad och ensam. När den grunden väl fanns där så har jag låtit karaktärernas personlighet växa fram gradvis under skrivandet.

I fantasygenren bygger författaren inte sällan upp helt nya världar, olik den vi lever i. Hur har det sett ut för dig? Vad har inspirerat dig i skrivprocessen?

– Att hitta på egna världar är halva nöjet med skrivandet. Det har jag delvis gjort här, i form av Agartha. Många andra platser i boken är också helt fiktiva, även om jag försökt passa in dem i en historisk verklighet. Boken Resan till jordens medelpunkt är nog den tydligaste inspirationskällan att peka på. Även här handlar det dock mycket om att jag har försökt skriva något som jag själv skulle vilja läsa, och jag läser ganska sällan böcker som utspelar sig i vår vanliga värld.

Du har själv designat omslagsbilden, som du låtit en illustratör ritat upp, kul! Varför var det viktigt för dig att få bestämma omslag själv?

– Det är genom omslaget som du lockar folk att faktiskt läsa det du lagt månader eller år på att skriva. Därför tycker jag att det är självklart att man som författare ska vara noggrann med hur ens bok presenteras. Både för att representera bokens innehåll så bra som möjligt, men också för att se till så att omslaget verkligen blir intresseväckande.

Du har redan gett ut en bok, kokboken Basses Rätt i skafferiet (BoD), och skriver humorserier och -program för filmteamet och youtubekanalen Monte Fjanton, som du driver tillsammans med tre andra. Är Monte Fjanton din annars huvudsakliga syssla?

– Det har varit det under lång tid, men sedan något år tillbaka jobbar jag heltid som leveldesigner på spelföretaget Forgotten Empires. Monte Fjanton är numera ett deltidsjobb, även om jag inte har några som helst planer på att sluta göra youtubevideor.

Hur såg steget ut till att satsa på författardrömmen?

– Att skriva böcker är något jag alltid velat göra, men aldrig kunnat ta mig tid till. För några år sedan bestämde jag mig för att faktiskt ta skrivandet på allvar och avsatte tid åt det, vilket har lett fram till Sången från underjorden. Bokskrivandet är än så länge bara en sidosyssla, som jag hoppas kunna ägna mer tid åt i framtiden.

Har Monte Fjantons filmer lärt dig något som du har tagit med dig till romanskrivandet?

– Ja, det tror jag. Vår mest sedda, och tidskrävande, serie är ju Felix recenserar, där jag i princip alltid är med och skriver manus, även om jag sällan syns i bild. Genom den tror jag att jag har blivit bättre på att analysera berättelser och bryta ner dem i deras beståndsdelar. Att göra andra serier, som konspirationsteori-parodin Mystikhörnan, har också gett tillfällen att skapa egna karaktärer och små berättelser. Även om karaktärerna där snarare är serietidningsfigurer i filmformat, än tagna ur en roman.

På kanalen har du även haft en vlogg där era inte mindre än 176 000 följare får följa processen från idé till snart färdig bok, hur har det känts att bjuda in andra i processen så tidigt?

– Det har varit förvånansvärt okomplicerat. Jag är noggrann med att inte avslöja för mycket om bokens handling eller att visa upp texter som inte är färdigredigerade, förutom när videons syfte är att just visa hur jag redigerar en text. Den största utmaningen var egentligen att lära sig att göra den här typen av vloggar, där man sitter ensam i ett rum och pratar in i en kamera. Väldigt onaturligt egentligen, men man vänjer sig.

Vad ser du mest fram emot inför boksläppet om några veckor?

– Att få höra vad folk tycker om det jag har ägnat ett par år åt att skriva!