Gustafsson: Mordet på Palme har förföljt mig

PALMEMORDET. Rollen som den utpekade Palmemördaren Stig Engström hjälpte Robert Gustafsson att bearbeta sina egna upplevelser från mordnatten.

– Palmemordet har förföljt mig sedan den där kvällen, säger han.

Kvällen den 28 februari 1986 riktade Stig Engström en magnumrevolver mot Sveriges statsminister Olof Palme och sköt ihjäl honom på nära håll. Det är i alla fall den lösning av mordet som presenteras i den nya Netflix-satsningen “Den osannolika mördaren”.

Serien bygger på journalisten Thomas Petterssons omtalade bok med samma namn. Förra året pekade Palmeutredningen också till slut ut Engström, även känd som Skandiamannen, som trolig gärningsman.

I tv-serien framträder en udda figur, som mördar Olof Palme mer eller mindre av en slump, som sedan njuter av uppmärksamheten han får som vittne och som undgår att bli upptäckt tack vare sin dubbelnatur och ofrivilliga förmåga att aldrig bli tagen på allvar.

Vill ha reaktioner

Seriens huvudregissör Charlotte Brändström kallar “Den osannolika mördaren” för en intim karaktärsstudie.

– Vi försökte ställa frågor åt alla håll och vi försökte få folk att känna empati för Stig. Att förstå honom i alla fall, det är viktigt att förstå. Jag tycker alltid att det är viktigt att ingen är svart eller vit, säger hon.

Samtidigt pekar serien ut en verklig person som aldrig blivit dömd och som inte kan försvara sig som Palmes mördare. Charlotte Brändström är beredd på starka reaktioner, säger hon.

– Man vill ju ha mycket reaktioner. Det spelar ingen roll om de är positiva eller negativa, man gör ju en film för att få reaktioner. Alla kan ju ha sin åsikt och de kommer nog inte att tala så mycket om hur vi har gjort den, de kommer nog mer att tala om vad vi säger med den.

Knackade på Palme

Robert Gustafsson var närmare händelsernas centrum än de flesta den där kvällen för 35 år sedan. Han råkade vara på samma föreställning av “Bröderna Mozart” på biograf Grand som Palme. Han säger sig till och med ha knackat statsministern på axeln på vägen ut ur salongen för att imponera på sina kompisar.

– När jag fick frågan ville jag först tacka nej. Det här är något som har varit belastande och ganska jobbigt. Palmemordet har förföljt mig sedan den där kvällen, säger han.

På mordkvällen är Gustafsson säker på att han såg mystiska män som rörde sig i skuggorna kring Sveavägen och kommunicerade i komradio. Hans egen bild av mordet är alltså lite mer komplicerad än den som presenteras i tv-serien och Petterssons bok.

– Jag vet bara vad jag har sett. Walkie-talkie-männen kommer man ju inte runt hur man än bär sig åt. De är alldeles för många och på alldeles för strategiska platser. Att de är involverade är naturligtvis självklart, hävdar han.

Pettersson “inhyrd som statist”

Den frustration som Gustafsson har känt efter mordet har han använt i sitt porträtt av Engström, förklarar han.

– Att som vittne inte bli hörd eller sedd eller tagen på allvar. För mig var det här ett sätt att komma närmare och förstå lite mer av och framför allt förstå vem den här utpekade Stig var. Lite smått terapeutiskt var det på något sätt.

Rollen har samtidigt fått honom att tro på att Engström ändå kan ha varit involverad.

– Stig är inblandad på något sätt oavsett vilken teori man än väljer att tro på. Oavsett om det är “stay behind”-rörelsen, ett teatermord eller om det är något annat. Christer Pettersson var säkert också inhyrd som statist eller marionett, säger Gustafsson.

Björn Berglund/TT