ÅTERANVÄNDNING. En artikel i nätmagasinet BBC diskuterar framtiden om återanvändbara byggnader. I stället för att hamna på soptippar, återanvänds rester av gamla byggnader i städer som från början designat dem med demontering i åtanke .
Många individer vidtar idag åtgärder för att minska sitt hushållsavfall genom att återvinna föremål som tidningar, plastflaskor och aluminiumburkar. Men de flesta förbiser den enorma mängd avfall som genereras av byggnaderna vi bor i.
Byggbranschen är världens största konsument av råvaror och står för 5 % av de globala utsläppen av växthusgaser varje år, främst från nybygg. Tyvärr hamnar en stor del av byggmaterialen på soptippar när strukturen når slutet av sin livslängd, som vanligtvis varar mellan 30 och 130 år.
Många städer över hela världen överväger idén om att återvinna byggmaterial och vissa städer har stiftat lagar som kräver att byggföretagen gör det. En hel del arkitekter har också detta i åtanke när de designar nya byggnader.
Experter föreställer sig städer som prioriterar återvinning av byggmaterial för trä- och stålkonstruktioner, lågt beroende av externa resurser för byggindustrin. Men att skapa dessa nya återvinningsbara städer är en lång process som kräver etablering av nya verktyg, marknadsplatser och drivkrafter. Det kan till och med kräva ett helt nytt sätt att tänka kring ägande och vår relation till den byggda miljön.
Att riva en byggnad är ofta en enkel uppgift. Ändå kan materialen, när de väl har blandats ihop, inte lätt återanvändas, och de bränns vanligtvis eller transporteras till soptippar, vilket medför betydande miljökonsekvenser.
Den goda nyheten är att riva byggnader inte behöver vara det enda alternativet. År 2016 antog Portland, Oregon en dekonstruktionsförordning som kräver att bostadshus byggda under eller före 1940 ska “dekonstrueras” istället för att rivas. Detta innebär att majoriteten av hemmen i Portland nu demonteras för hand av dekonstruktionsentreprenörer, och materialet bärgas för återanvändning, snarare än att brännas eller skickas till soptippar.
Andra städer i USA har följt Portlands exempel, som Milwaukee, Palo Alto, San Jose och San Antonio. Även om dekonstruktion kan vara utmanande, eftersom de flesta byggnader inte är designade för det, finns det lösningar. Mer tid och extra arbete är avgörande problem. Men om de material som återvinns under dekonstruktionen är tillräckligt värdefulla kan försäljningen av dem täcka kostnaden för den extra tiden och arbetet. Det kan dock vara svårt att i förväg uppskatta vad och hur mycket återsäljbart material som finns inne i byggnader. Felix Heisel, en arkitekt och forskare vid Cornell University, utvecklar sätt att använda verktyg och konstruktionsdata för att hjälpa arbetare att snabbt uppskatta vilka material som ligger gömda bakom väggarna.
Ett annat problem är att vissa material, som de som behandlats med giftiga kemikalier eller de som är sammansatta, bundna eller sammansvetsade, kan vara svåra att separera och återanvända. Att designa byggnader för demontering, en teknik som har använts av nomader i århundraden, kan vara lösningen. Detta tillvägagångssätt innebär att byggnader utformas så att de enkelt kan tas isär, snarare än att rivas, och kan bidra till att minska avfallet och öka materialåteranvändningen. Det finns anmärkningsvärda exempel i traditionell japansk arkitektur samt utställningsutrymmen som Storbritanniens Crystal Palace.
Under de senaste åren har det skett en växande rörelse för att införliva planer för demontering av moderna byggnader, såsom kontor, lägenheter och hus. Detta tillvägagångssätt innebär att välja mer lättåtervinningsbara material som trä och stål, och göra kopplingar mellan byggnadskomponenter mer tillgängliga och borttagbara.
Genom att undvika svåråtkomliga anslutningar och svetsar, och istället fokusera på löstagbara bultar och mekaniska fästen, kan framtida arbetare lättare plocka isär och återanvända byggnadsdelar. Den modulära designmetoden möjliggör enkla reparationer och modifieringar, med potential för att hela byggnader kan återanvändas. Denna designfilosofi vinner genomslag i statliga regleringar kring den cirkulära ekonomin, där återvinning och återanvändning av material är avgörande nycklar. I Storbritannien måste stora byggprojekt i London göra koldioxidutvärderingar under hela livscykeln och cirkulära ekonomiuttalanden innan de får godkännande.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Andrea Charlson, som leder byggmiljöarbetet för ReLondon, ett partnerskap mellan Londons stadsdelar och borgmästarens kansli, förklarar att design för demontering är i linje med Londonplanen. Enligt denna plan måste projekt lämna in cirkulära ekonomiutlåtanden som visar hur de kommer att minska materialbehovet och möjliggöra att byggmaterial kan demonteras och återanvändas vid slutet av sin livslängd. Detta tillvägagångssätt kan leda till betydande besparingar i energi- och växthusgasutsläpp jämfört med återvinning med traditionella metoder. Att designa byggnader för demontering möjliggör också mer flexibilitet i designen under deras livslängd.
— När jag pratade om design för demontering sa [folk] till mig att det aldrig kommer att bli av, säger Leonora Eberhardt, byggmiljöexpert på civilingenjörsfirman Cowi i Danmark. Det har verkligen varit en förändring från det till nu.
Även om det finns en växande acceptans för demontering, finns det fortfarande utmaningar och begränsningar att övervinna. Att designa för demontering kan kosta mer än traditionella metoder, och statliga incitament kanske inte prioriterar framtida koldioxidutsläpp eller avfallsminskningar. Dessutom är det svårt att förutse om långlivade material som stål och betong kan återanvändas om 150 år.
Ett möjligt tillvägagångssätt är att fokusera på komponenter med kortare livslängd, såsom fönster. Det måste dock finnas en robust marknadsplats för byggnadsägare att köpa och sälja återvunnet material, och deras ursprung måste kunna spåras och dokumenteras. Till exempel kan materialpassystem användas för att tillhandahålla information som hjälper till att vägleda material till återanvändning.
Trots utmaningarna kan experter föreställa sig fördelarna med en design-för-demonteringsstad, där byggnader enkelt kan konfigurera och anpassas till exempelvis bostadsbrist. Sådana städer skulle kunna vara mer estetiskt tilltalande och ha hälso- och samhällsfördelar, såsom ökad ekonomisk rättvisa och mindre farligt avfall. Byggnader kan också bli något att överföra till nästa generation, snarare än något att äga.
— När jag tänker på en design-för-demonteringstad, tänker jag faktiskt på The Lego Movie, säger Eberhardt, varje byggsten passar ihop och tillsammans kan de omformas till otaliga former.
info@opulens.se
