KÄRLEK. Indisk mytologi är full av queera karaktärer som spelar avgörande roller i viktiga berättelser och perspektiv som påverkar hur de firas. Det skriver journalisten Arman Khan i magasinet Vice.
Samkönade relationer har accepterats i det indiska samhället i tusentals år vilket framgår av berättelser som Mitra och Varuna, två solgudar som framställs som djupt förälskade och ofta avbildade tillsammans på en gyllene vagn dragen av sju svanar. Bhagavata Purana berättar till och med historien om hur de fick ett barn när deras sperma föll på en termithög, ett mytologiskt exempel som ofta nämns i sammanhang om surrogatmödraskap. Krittivasa Ramayana innehåller också berättelsen om två drottningar som blir förälskade och får ett barn genom Shivas välsignelser efter att den ena blivit änka.
Trots missuppfattningen att sådana progressiva idéer är främmande, har indiska historiker och mytologer påpekat att queera perspektiv alltid varit en del av indisk historia och skrifter. Narada Smriti, till exempel, listar 14 olika typer av sexuella läggningar, inklusive transpersoner, intersexuella individer och tre olika typer av homosexuella män, medan Sabda-kalpa-druma, Kamatantra och även Smriti-ratnavali beskriver 20 typer av sexualiteter. Madhavi Menon, professor vid Ashoka University och chef för Center for Studies in Gender and Sexuality, betonar att queera begär alltid har varit en del av indisk mytologi och historia, utan några bevis för att de någonsin ansetts vara chockerande eller hädiska. Skulpturerna på Khajuraho-templet, till exempel, föreställer flera grupper av förälskade män och kvinnor. Kama Sutra, en gammal indisk manual om erotisk kärlek, kan ha inkluderat ett kapitel om queer kärlek. Menon hävdar att queer kärlek kan hittas överallt genom indisk kultur och historia, också under medeltiden, som i Mir Taqi Mirs poesi, även om exemplen där kanske inte öppet benämns som queer.
Alka Pande, en konsthistoriker och museikurator som undervisade i indisk konst och estetik vid Panjab University i mer än ett decennium och vars huvudsakliga intresseområden är könsidentitet och sexualitet och traditionell konst, anser också att kärlek i alla dess former alltid har funnits i indisk mytologi, inklusive berättelser om två män som födde en gud och en karaktär som klädde sig i drag. Hon menar att dagens homofobi i Indien kan spåras tillbaka till viktoriansk prydhet och konservativa idéer om moral, som påtvingades den indiska kulturen under det brittiska styret. Pande hävdar att indier alltid har hyllat sensualitet och sexualitet. Att förstå och validera de många nyanserna av queer identitet borde därför komma naturligt för indier, och att antagandet att indiska “värderingar” och “moral” är motsatsen till queer kärlek är ogrundat.
info@opulens.se
