SVAR PÅ KRITIK. Oron över att Sveriges Radios grammofonarkiv har drabbats av nedskärningar har lett fram till en namninsamling som fortsätter att växa sig stor. Sveriges Radios områdeschef för musik, Anna-Karin Larsson, menar att det hela är ett missförstånd.
Namninsamlingen för att väcka uppmärksamhet kring Sveriges Radios grammofonarkiv är uppe i över 65 000 namn, med målet att ge musikskatten arkiv-status. Enligt Anna-Karin Larsson, SR:s områdeschef för musik, är ryktena felaktiga.
– I min värld har den här frågan vridits på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Grammofonarkivet finns kvar, men vi bygger inte på det med fysiska fonogram längre, säger hon.
Larsson menar att tjänsten har moderniserats när nya tekniska lösningar har tagits fram för att effektivisera musikhanteringen. Förr hanterades grammofonarkivet av dotterbolaget SRF för alla tre programbolag inom Public Service, SVT, UR och SR, men eftersom bolagen använde musiken för olika ändamål flyttades ansvaret för SR:s musik över till dem själva, både vad gäller inköp, metadata, publicering och låtlistor.
– Vi är fler personer som jobbar med musikhantering idag än vad SRF var för alla tre programbolagen. Både ett antal redaktionella personer med inköp och metadatataggning, och ett team på den tekniska sidan som utvecklar våra system internt.
Samtidigt, menar Larsson, händer det mycket i musikvärlden och fysiska fonogram används inte i samma utsträckning längre. Istället skickas musiken från upphovsmännen digitalt.
– Det är inte som för tjugo år sedan när vi i Radiohuset i Stockholm sprang ned till arkivet för att hämta upp en bunt skivor och satt och lyssnade. Och de som jobbar ute i landet fick beställa skivor till skillnad från lösningen vi har idag där man får sin musik direkt digitalt.
Hon håller med om att grammofonarkivet är en musikskatt för Sverige och att de fysiska samlingarna därför finns kvar och förvaltas av SR, men det saknas resurser för att köpa in ny musik med enda syfte att bygga arkiv. Den musik som köps in idag är musiken som spelas i radio, utöver en del fysiska skivor när det kommer till klassisk musik och folkmusik.
– Det kan man kanske ha synpunkter på men den musik vi vill spara kan vi spara digitalt
men när det handlar om att bygga arkiv så ska man ju ha en komplett samling och vi har ju inget sånt uppdrag. Vi har ett publikt uppdrag att spela musik för publiken men inte att köpa in och bygga arkiv, säger Larsson.
Kritiker menar att mycket kompetens gick förlorad när ansvaret för grammofonarkivet flyttades över från SRF till SR. Larsson håller med om att de personer som jobbat länge besatt stor kompetens men att SR gjorde en ny rekrytering utefter de nya förutsättningarna för att få in kompetens som behövdes för att jobba framåt.
Det har även riktats kritik mot att Sveriges Radio inte följde upp en ansökan från medarbetare till Unesco om att grammofonarkivet skulle bli ett världsminne. Men Larsson menar att en utredning gjordes vilken visade att en sådan ansökan kräver att arkivet är öppet för allmänheten, en satsning som skulle innebära en stor kostnad som hade gått ut över det övriga programinnehållet.
– Att köpa in musik som lyssnarna kan njuta av i våra program tycker vi är en av de viktigaste uppgifterna vi har på Sveriges Radio. På något vis har folk uppfattat det här som en väldigt negativ förändring och jag menar att det inte är det, avslutar hon.
elin.stadenberg@opulens.se
