MUSIKAL. Nattsvart mörker övergår i storslagen sång och dans på Dramaten i Stockholm när regissören Farnaz Arbabi sätter upp musikalen “Cabaret”. Men här skildras en mer ursprunglig Kit Kat Club än på glittrets Broadway.
Var: På Dramaten i Stockholm.
Premiär: 2 oktober.
Av: Joe Masteroff och John Kander, baserad på John van Drutens pjäs och Christopher Isherwoods roman “Farväl Berlin”.
Översättning: Rikard Bergqvist.
I ensemblen: Ana Gil de Melo Nascimento, Alexander Salzberger, Jonas Malmsjö, Marie Richardson, Johan Holmberg, Christoffer Svensson, Camila Bejarano Wahlgren med flera.
Liveband: Damn plus fler musiker.
Musikalens Kit Kat Klub är en plats dit Weimarrepublikens Berlinbor söker sig för att fly samtidens mörker. Gäller det även i dag?
– Det är klart man kan känna, när samhället har öppnat upp mer, att det är härligt att kunna bjuda på en storslagen uppsättning med över 20 medverkande, dansnummer och livemusik. På så sätt blir det en liten flykt från munskydd och handsprit, säger Farnaz Arbabi och berättar om uppsättningens lite råa och fattiga estetik skapad tillsammans med scenografen Jenny Kronberg och ljussättaren Linus Fellbom. Visuellt är uppsättningen inspirerad av konstskolan Bauhaus.
– Det finns absolut “showighet” här också men det är inte en showmusikal på samma sätt som på Broadway.
Sally stannar
“Cabaret” handlar mycket om hur huvudpersonerna hanterar sin samtid, framhåller Arbabi. Kit Kat Klub blir snart en måltavla för nazisterna som ser klubbens verksamhet som “degenererad konst”. Den amerikanske författaren Cliff åker hem när Berlin inte längre är lika gränslöst härligt som tidigare, men den engelska nattklubbssångerskan Sally Bowles stannar kvar.
– Det kan man tolka som att hon väljer att göra motstånd in i det sista.
TT: Så i grunden handlar det om konstens frihet?
– Det är en läsning. Sedan är det också så att vi som gör den här musikalen vet vad som kommer att hända. Men personerna i pjäsen har ingen aning, det finns en omedvetenhet som jag tycker är intressant utifrån dagens samhälle.
Förtjust i musikaler
TT: Vad är det som attraherar dig först och främst med “Cabaret?”
– Jag är väldigt förtjust i musikaler, jag är uppvuxen med musikalfilm. Men rent tematiskt är det den här omedvetenheten kring samtiden. Nazisterna lade ner konstskolor och fängslade konstnärer, de var väldigt tydliga med att konst var farligt – det är ju därför det är så viktigt att konsten verkligen får vara fri och fantasikittlande, kanske även provocerande och visa på något annat än den verklighet som vi befinner oss i.
– Och i dag i Sverige finns det liknande krafter som vill begränsa konsten på samma sätt. Det är något som jag tycker att “Cabaret” kan lyfta.
Var: På Dramaten i Stockholm.
Premiär: 2 oktober.
Av: Joe Masteroff och John Kander, baserad på John van Drutens pjäs och Christopher Isherwoods roman “Farväl Berlin”.
Översättning: Rikard Bergqvist.
I ensemblen: Ana Gil de Melo Nascimento, Alexander Salzberger, Jonas Malmsjö, Marie Richardson, Johan Holmberg, Christoffer Svensson, Camila Bejarano Wahlgren med flera.
Liveband: Damn plus fler musiker.
Erika Josefsson/TT
