BORTGÅNG. Stephen Sondheim, en av Broadways största kompositörer och textförfattare, har avlidit, 91 år gammal. Han sörjs av en hel teater- och musikalvärld.
En gigant, en ikon, den allra störste. Hyllningarna strömmar in efter det att nyheten om Stephen Sondheims bortgång kom på fredagen.
Sondheim, i New York Times ord “teaterns mest vördade och inflytelserika kompositörer och textförfattar under 1900-talets andra hälft”, ligger bakom verk som “Sweeney Todd”, “Into the woods” och musikalversionen av Ingmar Bergmans “Sommarnattens leende”, den senare med hitlåten “Send in the clowns”.
“Farväl Steve, vår tids gigant i musikalvärlden, en inspiration för inte bara två utan tre generationer. Ingen kommer att nå upp till sina insatser”, skriver Andrew Lloyd Webber på Twitter.
Stephen Sondheim är ett geni, och det är ett ord jag mycket sällan använder, säger Tony Kushner, som skrev manuset till den nya filmversionen av “West side story”.
Snart bioaktuell
Och allra mest känd är han kanske för det verket, ett av sina tidigaste – texten till Leonard Bernsteins “West side story”. Den då relativt oprövade Sondheim fick uppdraget delvis tack vare sin mentor och fadersfigur Oscar Hammerstein, själv en musikallegendar.
Hammerstein kunde försäkra Bernstein om att den relativt oprövade Sondheim var mogen att skriva texterna till den uppdaterade Romeo och Julia-musikal som Bernstein funderade på och resultatet syns och hörs på teatrar världen över än i dag – och alltså snart även på bio via Steven Spielbergs nyversion.
Inte för att Sondheim själv var så imponerad av sina ord i musikalen. “Vissa rader är skarpa och klara, men vissa smälter lika graciöst som jordnötssmör och är helt omöjliga att förstå”, skrev han enligt nyhetsbyrån AP.
Stephen Sondheim var ännu inte fyllda 30 när han skrev om Tony och Marias dömda kärlek. Han föddes 1930 i New York, började började spela piano som sjuåring och släppte därefter aldrig musiken.
Många utmärkelser
Den första Broadwaymusikal där han själv skrev både text och musik, “En kul grej hände på väg till Forum”, kom 1962. Hans mest produktiva tid var 1970- och 1980-talen då både succéer och mindre framgångsrika verk kom i en strid ström.
Det gjorde även utmärkelserna, bland annat totalt åtta Tonystatyetter, lika många Grammys, ett Pulitzerpris och för låten “Sooner or later (I always get my man)” från filmen “Dick Tracy” en Oscar. 2015 fick han ta emot presidentens frihetsmedalj av Barack Obama.
– Jag är intresserad av teatern för jag vill kommunicera med publiken. Annars hade jag hållit på med konsertmusik. Men jag älskar teatern lika mycket som jag älskar musiken och hela tanken på att få publiken att skratta och gråta, att få dem att känna, är huvudsaken för mig, sade han till NPR 2010 – samma år som en teater på Broadway bytte namn till “Stephen Sondheim Theatre”.
“En gång då och då kommer det någon som i grunden förändrar en hel konstform. Stephen Sondheim var en av dem. Miljoner sörjer hans bortgång och jag vill tacka honom för allt han gett mig och så många andra”, skriver Hugh Jackman på Twitter.
“Vi älskar dig”
Även författaren Mark Harris skriver i en hyllningstext i New York Magazine att Sondheim var den störste inom musikalgenren. “Frågan om vem som är den främste nu levande personen i musikalvärlden kan nu ställas. För första gången på flera årtionden är svaret inte längre givet. Med Sondheim fanns det inga utmanare”, skriver han.
Sondheims sista musikal, “Road show”, hade premiär på Broadway 2008 efter att ha spelats på teatrar “off Broadway” sedan 1999 och han var aktiv in i det sista. Han kan höras i Lin-Manuel Mirandas nya Netflixfilm “Tick, tick … boom!”, där han är med som en karaktär och själv pratade in ett meddelande på en telefonsvarare för filmen.
“Vi älskar dig. Jag älskar dig. Tack”, skriver Miranda på Twitter efter dödsbudet.
Stephen Sondheim avled i sitt hem i Roxbury, Connecticut efter att ha firat Thanksgiving med vänner och sin man Jeffrey Romley.
Martin Yngve/TT
