Augustpristagaren: “Nu ska jag dansa till Euphoria”

PRISVINNARE. Elin Cullheds litterära fantasi om och utifrån Sylvia Plath får årets Augustpris – “Eufori” utses till årets skönlitterära bok. Egentligen arbetade Cullhed på en helt annan bok, när hon drömde att hon skrev en roman om den mytomspunna amerikanska poeten.

Det känns otroligt överväldigande. Jag är väldigt lycklig, tacksam och glad över att det här kunde nå hela vägen. Det är fantastiskt, säger hon till TT.
Det är den “skapande och levande” människan Sylvia Plath som Cullhed närmar sig i sin roman, en poet som desperat brottas med hemmafrutillvaron. Moderskap och skrivande är några av de teman boken tar upp, och Elin Cullhed har själv reflekterat mycket över detta i sitt eget liv.

Att vara mamma är på något sätt att vara hundra procent närvarande och att skriva är ju att välja att vara frånvarande. Så det är en evig fråga, det är så många som kan känna igen sig i det, konstaterar hon.

“Alltid fascinerat mig”

Redan när hon var 20 år läste Cullhed Sylvia Plaths dagböcker och senare romanen “Glaskupan”. När hon ser tillbaka konstaterar hon att den amerikanska författaren har funnits med henne under mycket lång tid – på universitetet skrev Elin Cullhed en uppsats om Plath.

Hon har alltid fascinerat mig på något sätt. Att hon gav sitt liv åt skrivande och också sökte en partner som skrev. Jag har själv gjort det och kan känna igen mig i så mycket i Sylvia Plath. Och när jag relaterade till henne igen som vuxen kvinna och mamma, det var startskottet för ”Eufori”, säger Elin Cullhed som från scenen lovade att hon skulle fira priset genom att senare under kvällen dansa till Loreens “Euphoria”.

Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok går till Johan Rundberg, som har skrivit en historisk kriminaltrilogi om barnhusflickan Mika. I “Nattkorpen” berättar han om utsatta barn på samhällets botten, och trots att den utspelas på 1800-talet tror han att nutida barn kan relatera.

— Det finns ju utsatta barn också i dagens samhälle och på något sätt är det enklare att berätta historier om man inte speglar det rakt av, utan förlägger historien i en annan tid, en annan värld eller ett annat plan. Så att det inte blir så övertydligt, säger han.

Våld, alkohol och mord

TT: Våld, alkohol och mord – hur tänkte du att det är en berättelse som passar för barn?

De effekter som finns är till för att förstärka och berätta berättelsen, inte för sin egen skull. Jag kände från början att det får inte bli spekulativt. Är det något som är våldsamt måste det fylla en viktig funktion, och om det gör det tål man det på ett annat sätt.
Att tilldelas Augustpriset beskriver Johan Rundberg som “fantastiskt” och “jättehäftigt” – ett erkännande han inte fått förut för sitt författarskap.

TT: Du skriver ju bara på deltid, kommer du att skriva mer nu?

Ja, kanske. Jag hoppas på det. Och det kommer en fjärde del om Mika, det är den jag håller på med nu.
Nils Håkanson tilldelas Augustpriset i fackbokskategorin för sin bok om ett ofta förbisett skrå: översättarna. I “Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning” skriver han en exposé över den översatta litteraturen på svenska.

Men den hoppas han kunna ge läsarna nya glasögon.

— Det är en spännande upptäckt när man börjar förstå vad översättning är, man tror ju lätt att det är samma sak som originalet, bara på ett annat språk. Men den omvandlingen innebär en massa saker och när man får upp ögonen för det är det mycket mer spännande att läsa översatt litteratur.

TT: Varför är översättare så anonyma?

För det första ska sägas att de är mindre anonyma nu än vad de har varit genom historien. Men det finns ett historiskt arv, man såg länge på översättning som ett slags kopieringsarbete som det inte var något värde i, svarar Nils Håkanson, som beskriver arbetet med boken som “superkul”.

Elin Swedenmark/TT
Sara Ullberg/TT