STRINDBERGSPARAFRAS. Sverigedemokraterna hade arbetat i circus 27 år för att få sig den rättighet, som varje till myndig ålder extrem ideologi brukar få. Man hade finansierat Youtubers, lekt rövkrok på Gotland, ätit kebabtallrik och hållit tal. Entusiasmen var stor och berättigad.
Sölvesborgspizzeriornas Perstorpsskivor blevo politiska tribuner, ångorna av Arboga 10.2% fostrade där mången politisk skränikus. Oset av Gula Blend väckte stor politisk äregirighet. Man tvättade av sig kopplet och kängorna i sund folkhemstvål och trodde allt var väl.
Nu hände sig att partiaktiebolaget Brunkappan som blivit till och uppfört under nazistiska konjunktioner började domna då det skulle försvara åsikter som icke voro populära. Den inre kärnan förespråkade då på landsdagarna om ändring av vissa skrivelser som icke längre inbragde de för partiets bestånd erforderliga röstandelarna. Landsdagarna röstade igenom förslagen och Brunkappan ansåg sig nu tillhöra den politiska mitten. Partiledningen som länge lidit smälek för sina obekväma åsikter mottog anbudet med glädje då den därigenom gratis finge burskap som bättre folk.
Jesper Nordström