LITTERATUR. När jag sommaren 1963 som nittonåring reste ner till Israel för att arbeta på kibbutzen Neot Mordekhai i norra Galileen hade jag med mig i ryggsäcken både Artur Koestlers Israelbok ”Löfte och uppfyllelse” och Lászlo Hámoris nyutkomna ”Israel, löftet som infriades”. Båda var till nytta. Men jag läste dessutom en bok av stjärnskottet Yael Dayan som var fyra år äldre än jag. Boken kan ha varit ”Hör min son” från 1961 eller ”Den nya staden” som kom två år senare.
Hon hade militär erfarenhet och var dessutom dotter till generalen Moshe Dayan, en krigsveteran med svart bindel för ena ögat liksom en gång general von Döbeln i ett helt annat krig, och som fyra år senare var försvarsminister under sexdagarskriget. Den avslöjande ”My Father His Daughter” skrev Yael Dayan först 1985.
Yael Dayan var soldat i Sinaikriget och avhandlade det i ”Min krigsdagbok: Sinai 1967”. Och hon var aktiv i politiken, både lokalt och på riksplanet. Hon var borgmästare i Tel Aviv, och hon satt i riksdagen (Knesset) för Arbetarpartiet i två omgångar. Hon propagerade konsekvent för två stater, Palestina och Israel. På ett bekant foto sitter Yael Dayan bredvid Yassir Arafat som hon charmade. Hon avled 85 år gammal i Tel Aviv den 18 maj och besparades därmed sitt hemlands allra senaste gräsligheter.
IVO HOLMQVIST