STÄVJA FÖRDOMAR. Att översätta är konsten att verkligen sjunka in i en annan kulturkontext och historia. Det skapar intressanta problem. Ta novellkaraktären Akakij Akakijevitj i Nikolaj Gogols novell Kappan. Han beskrivs som löjeväckande. Borde han då egentligen heta Elvis Svenzon i svensk översättning för att de sociologiska vibbarna runt ett namn skulle gå fram?
Eller ta Lord Byrons satir över fjompig engelsk överklass där deras okritiska konventionalism beskrivs som de tror på de 39. Hur många vet på rak arm att här åsyftas de 39 trosartiklar som 1563 sattes upp för att positionera sig mot katolicismen och Rom. En tanke är att “de aderton” skulle fungera som en svensk variant för det man okritiskt tror på som rättesnöre och kanske är det så att varje kultur har en terroir – för att låna
en term från vinkännarnas värld – som inte går att flytta? Som när man i Napa Valley i Kalifornien försökte kopiera en fransk region men inte fick fram samma smak.
Så vart vill jag komma? Kanske handlar det om att översättande och att transformera kulturer stävjar fördomar. När vi måste jobba på djupet med förstå ett kulturellt uttryck ser vi både det partikulära och gemensamma, vår transkulturella blick skärps. Som när vi “översätter” en italiensk pastasallad till en potatissallad och ser att båda länders gastronomi stammar ur fattigtider.
Jesper Nordström
