MASKULINITET. Det akademiska förhållandet till nazismen har sedan länge lämnat det klassiskt ekonomiskt-historiska perspektivet. Det är inte möjligt att förstå denna humanitetens nollpunkt enbart ur hyperinflation, revanschlusta efter Versaillesfreden. Det socialpedagogiska och genusvetenskapliga kring kraft och maskulinitet är numera lika uppenbara pusselbitar för att se hela bilden av tredje riket.
När sociologen Klaus Theweleit för 40 år sedan använde denna ingång i tegelstensavhandlingen “Mansfantasier” var det dock tämligen nytt. Han studerade de ideal som de tyska frikårerna odlade i sin bitterhet och nollpunktsläget efter första världskriget. I samband med publiceringen underströk Arne Ruth den tyska borglighetens särart gentemot den franska och engelska; här var det mer lantliga och asketiska ideal, drömmar om feodalsamhällets positiva aspekter.
Parallellen till samtiden är tydlig. De paramilitära grupperna i USA som numera tränar med pumphagel och hinderbanor är samma resultat av stukad självkänsla. Att komma hem från fronten eller bli uppsagd från de tunga industri- och gruvjobben har en likhet då de båda är del av en slags mansmyt: “Vi som sliter och offrar oss för nationen i smuts och fara”. Så står vi där igen i ett helt imploderat USA som inte ens klarar att snyggt och smidigt välja en talman, den minst politiserade posten inom demokratins maskineri.
Jesper Nordström
