SPRÅK. I dag spelar det svenska herrlandslaget i fotboll mot Portugal. Det är den nye förbundskaptenens första landskamp. En del befängda artiklar har följt i kölvattnet på nyheten att vår nyutnämnde förbundskapten, dansken Jon Dahl Tomasson bestämt sig för att använda engelska när han talar med journalister, och kanske också som arbetsspråk. Han har tidigare visat att han kan tala danska med svenska spelare utan att något missförstånd uppstår, så varför inte fortsätta med det? Av det korta ljudklipp jag hört är hans engelska inte påfallande idiomatisk, fast förstås godtagbar.
Det är sedan länge en kraftig tendens i tiden att engelskan tar över alltmer också hos dem härhemma som behärskar den halvdant eller dåligt. Stockholmaren Alex Schulman skriver i Dagens Nyheter om hur han träffat en dansk förläggare i Köpenhamn: ”Jag är hemskt ledsen men jag förstår inte ett ord av vad du säger.” Det är ju en ganska ynklig språklig kapitulation.
Men visst, samnordiskt språksamarbete har alltmer fått stryka på foten. Det är mycket lätt att göra en sorgesam uppräkning. I sin ståtliga dikt ”Språken” avfärdade dock vår nationalskald Esaias Tegnér danskan: ”Mig behagar du ej. För veklig för nordiska styrkan…”. Tegnér prisade självklart svenskan: ”Ärans hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig! Ren är din klang, säker som solen din gång!” Hursomhelst, så länge Jon Dahl Tomasson gör sig förstådd och laget gör mål är allt frid och fröjd. Förbundskaptenens engelska är i alla fall bra mycket bättre än den lärare i en byskola på småländska landsbygden som kollade att klassen var med på noterna: ”Are you hanging with?”
IVO HOLMQVIST
