FRANKRIKE. Så blev det ändå en rödgrön framgång i det franska valet. Fast med minimal marginal. Detta i ett land som präglas av en synnerligen konservativ katolsk borgerlighet. Noterbart är att ytterhögerpartiet Nationell samling ändå fick flest röster även om de inte blev störst i lika många enskilda valkretsar som huvudkonkurrenterna. Det finns populär- och högkulturella portar att glänta på för en inblick i den franska folksjälen bortom vänsterns Paris. En är den tecknade serien Asterix som i hög grad haft utgångspunkten att Frankrike är normen, medan de övriga europeiska länderna är de konstiga, avvikande. Sällan vänds den satiriska blicken mot landet självt.
Slapstickkungen Louis De Funès tog denna självgodhet och vände den till en nidbild av den typiska koleriska chauvinistiska fransosen, ofta rasistisk och bigott. Men det hör också till saken att hans filmkaraktärer ofta får se sina fördomar komma på skam och då växer som människa. Hjärtat blir varmare och vresigheten rundas av. Av definitivt mörkare karaktär är nobelpristagaren François Mauriacs uppgörelser med den katolska franska högborgerligheten. Här får vi inblick i all den förtörnade bittra njugghet som är yttersta högerns livsluft och drivmedel.
I andra änden av det sociala spektrumet möter vi Annie Ernaux som med ett korthugget språk skildrar Rostbältsfrankrike, Misärfrankrike. Typiskt nog var det en företrädare för svenska Marcel Proust-sällskapet som ställde sig kritisk till hennes Nobelpris. Ja, den rödgröna alliansen stod emot den mest bittra högern. Men Frankrike är fortfarande en nation med mycket inkrökt chauvinism runt om i landet.
JESPER NORDSTRÖM
