ÅLDERSDISKRIMINERING. I går fick jag ett brev från en sparbank i en stad mitt i det sörmländska gnällbältet. Där har jag fortfarande ett konto fast det är länge sedan vi flyttade därifrån: ”Vi ser över de kunder hos oss som har en utnyttjad kontokredit samt är över 65 år eller äldre.” Eftersom båda sakerna stämde läste jag vidare: ”Vi önskar att du över tid återbetalar krediten i sin helhet, så att krediten (inte kontot) kan avslutas så småningom.” Och så tillhöll man mig att svara senast den sista i denna månad. Jag ringde upp den bankman som undertecknat propån. Samtalet med honom var intressant.
Han hävdade lite ovist att banken inte ville ha utestående obetalda krediter när kunderna dör. Det var väl inte det mest diplomatiska yttrandet just i dessa tider, och han retirerade snabbt sedan jag stillsamt påpekat att både uttalandet och skrivelsen kunde uppfattas som åldersdiskriminerande. Vi avslutade samtalet i all sämja sedan jag antytt att inte bara krediten utan också kontot kunde fimpas (fast det senare gör jag nog inte, numret är fast lagrat i mitt minne sedan länge). Kontokrediten hade beviljats av en annan bank i en helt annan stad, senare slukad av denna. Det var i mitten av 1980-talet när vi betalade 14,25 procent i ränta på vårt huslån. Nu är tiderna och räntorna andra, och den aktuella banken har all anledning att se över sina krediter. Den har hjälpt till att tvätta pengar i ett land på andra sidan Östersjön. Där har man slukat åtskilliga kameler. Inte minst är den amerikanska bankinspektionen på hugget, med böter som lovar att bli astronomiska. Så jag ska genast nollställa krediten för att bistå banken. Mitt belopp som man vill sila är inte större än en mygga: det räcker som mest till en av de billigare varianterna av en MacBook.
Myggor och kameler? Tjugofjärde versen i Matteusevangeliets tjugotredje kapitel.
Ivo Holmqvist
