MATSTILLEBEN. Det tidiga 1600-talets Holland exploderade av handel och import och export och trixa och fixa och hala och lagra. Tänk bara på Amsterdams alla smala höga hus med hissanordningar för att hålla varorna borta från markens fukt och råttor. Så föddes också det överdrivet välfyllda måleriet med matstilleben; fasaner och frukter och vin och sötsaker tornade upp sig i en aldrig sinande kavalkad. Dock ofta mot ett massivt mörker. Memento mori. Och varför smög det sig ofta in insekter på maten? Skadedjur som ett slags påminnelse om alltings förgänglighet. Så kom kraschen när en tulpanlök inte längre kostade som en hel fastighet.
Nu har vi de överdrivet och närmast äckelframkallade hamburgarna. Hur mycket kött kan man egentligen lasta på? Och så det svärtade brödet, överöst med smält ost och avokado och krystade såser som får oss att undra om maten redan varit en vända nere i magsäcken? Den överdrivna dekadensen visar sig ånyo när det gäller maten.
Är det återigen Trimalchios Gästabud som skildrar en depraverad kultur på väg att falla? Signifikativt nog är det den arketypiska snabbmaten – hamburgertallriken – som nu nått barocka former likt silverfaten från Holland med helstekta fasaner. Ett slags manierism för en totalt tom och uttråkad medelklass.
Jesper Nordström
