KULTURPOLITIKEN. Att hytta med ena näven och ta med den andra. Se där den högerreaktionära politiken i sin prydno. Först hytta om ordning och reda. Sen ta bort specialpedagoger som skulle kunna få den ordningen att växa fram. Först tala om kulturkanon och bildning sen dra in resurser till kulturskolor och återinföra entré till statliga museer.
Men i och för sig, kulturministern kommer inte med en enda konkretion om vad som är kultur värd att ta till sig, så varför skulle det vara gratis att gå till museet och det där verket som ändå ingen pekat ut som sevärt. Och då inträffar det finurliga att man ändå kan vara helt obildad och uddlös och ändå vagt ge sken av att minsann hytta. Att peka ut att “här måste det minsann tas nya tag”. Men ingen vet vad som är läsvärt eller sevärt och det påvisar hela högerns splittring: värdekonservatism (tom sådan) och liberalism (“ingen ska berätta för mig vad som är bra böcker”). Så blir det inte hytt, utan tomt formalistiskt fluffhytt; enbart det yttre skenet av hårda nypor utan att ens ha pannben att våga säga att August Strindberg är bättre än Liza Marklund.
Det anas i kulissen att man menar svensk kristen kultur främst. Men att vilja använda skattepengar för det? Icke på tiden! Det anas inflytande av Ebba Bushs och Elisabeth Svantessons bakgrund i Livets Ord. Med andra ord antiintellektuellt svaghetsförakt. Ja, det är så viktigt med kultur, men populasen får betala.
Jesper Nordström
