PARADOX. Bernhard Shaw skrev att “vad är väl kärlek mot biff med lök”. Det var en dräpande kommentar mot det viktorianskt högspända som saknade markkontakt. I min bekantskapskrets har jag en handfull som likaledes verkar sakna jordning. Det är energi och kääärlek (med stor bokstav och darr på rösten) Ena dagen är det energiretreat på Österlen, andra tider är det zingdingoschmonglongayurvedatantrazchmantra-helg i Köpenhamn. Pikant nog var det länge sedan någon av dessa hade ett förhållande.
Är det kanske som i Christina Larssons roman De tusen milens längtan där en frireligiös familj lever för Afrikamission och så högt upp i det idealistiska blå molnen att de små kärlekshandlingarna här och nu blir lidande? Barnen i Afrika behöver Jesus men de egna barnen får gå i trasiga plagg och tvätta sig i kallvatten. För att vända på det gamla talesättet: att inte se träden för bara skog.
Ja, det är en märklig paradox att mina kosmoskompisar som alltid pratar om nääärvaro inte alls verkar kunna leva i det för ögonens givna vardagliga sötma. Så blir då Bernhard Shaws enrading så mycket mer insiktsfull: att kärlek kanske går hand i hand med biff och lök.
Jesper Nordström