VÅRTRÖTT. Ännu flera dagar efter omställningen till sommartid drabbas jag av trötthet.
Man stiger upp efter klockan (“lögnhalsen”). Så länge man engagerar sig djupt i något glöms tröttheten. Läsning till exempel. Tittar man efter någon timme upp från boken skymtar tröttheten som en bekant på avstånd på stan och man ser bort för att undvika ett möte (just då “inte upplagd”).
Men nästa gång – strax därefter – är den obekante så nära att han inte går att undvika. Det är John Blund. Inte in person. Själv sover han. Det är en av hans många underhuggare som på dagen vänligt sluter våra ögon för en kort slummer.
Gunnar Lundin
