SPRÅKFRÅGA. ”Folk äter inte själva” påstod en fetstilt rubrik i Dagens Nyheter den 13 mars. En infantil återgång till småbarnsstadiet? I så fall blir det ett rejält uppsving för alla juvelerare som fortfarande saluför ett samlat bestick som dopgåva: kniv, gaffel, sked och så den finurliga uppfinning som kallas påfösare och som liknar en snöskrapa.
Den har inte kommit helt ur bruk, åtminstone inte i burgnare kretsar.
Jag ser på nätet att man för facila 320 kronor kan skicka efter den i silver från ett guldmedsbolag. Dessutom är det en vacker sak, formgiven av Kay Bojesen, och därmed värd alla pengarna. Så kan man låta hans apa (numera ordentligt dyr), häst, kanin och björn titta på när man skyfflar in maten i munnen: se, jag äter själv! (den språkliga glidningen från ensam, på egen hand, till själv är underförstådd i den fortsatta tidningsrubriken: ”Nya regler slår hårt mot matställen”).
Kay Bojesen hade för övrigt länge både sin affär och sin verkstad en halv trappa ner i en lokal på Bredgade i Köpenhamn, med nergången flankerad av ett par gardessoldater i naturlig storlek med björnskinnsmössa, allt i trä och vackert bemålade – de riktiga soldaterna behövde man inte gå många steg bort för att se, när de vaktade (och fortfarande vaktar) den kungliga familjen på Amalienborg. Min far som likt sin äldre bror var seminarielärare i slöjd i Lund besökte honom strax efter kriget och skrev nog om det i en tidskrift. Han förde med sig hem Bojesens bilar, garage och byggklossar, pedagogiskt finurliga leksaker i gedigen bok som hållit för ungars framfart i flera generationer och som säkert är eftertraktade samlarobjekt (för några gäller den klassiska frågan: var tog de vägen?).
Ivo Holmqvist
