FÖRINTELSEN. I dag, den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. Jesper Nordström reflekterar över nazisternas intellektualiserade barbari.
Bland skildringar av Förintelsen har Primo Levis ”Är detta en människa” en särställning. Med sitt synnerligen torra språk skildrar Levi det fasansfulla med en avvärjande distans. Den där distanseringen kan leda tankarna till en film som ”The Zone of Interest” där SS-officerare bor i villor runt koncentrationslägret och ägnar arbetsdagen åt att gasa och bränna människor medan kvällar och helger ägnas åt ett småborgerligt liv med frugan. Diskrepansen mellan form och innehåll i Primo Levis bok blir ett slags parallell till hur Wannseekonferensens saklighet förhåller sig till vad som faktiskt konferensen handlande om.
I all nazistisk pseudovetenskaplighet och kalla attityd till folkmord har Joseph Mengele en framträdande roll. Hans attityd till människor som rena försökskaniner blir ett paradexempel på nazismens intellektualiserade barbari där man, lite tillspetsat uttryckt, kunde mörda en människa utifrån att hen inte såg ut som en grekisk marmorskulptur.
Att nazismen var besatt av klassificering är närmast en truism. Mer än ett 20-tal olika tygsymboler på fångdräkterna laborerade man med och Primo Levis ”Periodiska systemet” måste läsas med detta i åtanke. Tredje riket lanserade sitt eget pseudovetenskapliga ”Periodiska system” över mänskligheten med hjälp av rasbiologi, frenologi och annat nattståndet tankegods. Primo Levi skriver om det som inte passar in i systemet, ja han låter så att säga det sturska ogräset mellan stenarna i Mengeles trädgård komma till tals.
Jesper Nordström
