FILM. I begynnelsen är bilden, inte ordet, i Jan Troells ”Maria Larssons eviga ögonblick”, som hade sin världspremiär på Bergmanveckan år 2008. Till skillnad från typisk Hollywoodfilm, som styrs av dialog mellan skådespelare, låter Troell bilderna tala i egen rätt. Närbilder med lyhördhet är ett kännetecken i Bergmans mest berömda film ”Persona” som anses vara hans bästa, känd för sin närbild på två ansikten, Bibi Andersson och Liv Ullman, två ansiktshalvor som bildar ett ansikte. ”Den mest skoningslösa närbilden i filmens historia”, enligt den berömde brittiske filmkritikern Peter Cowie. Det är en film som är ständigt aktuell under Bergmanveckan.
Bergmanveckan 2018 firade givetvis Ingmar Bergmans 100 år med tre nya dokumentärfilmer, Jane Magnussons ”Bergman, ett år, ett liv”, Marie Nyreröds ”Den obesegrade kvinnligheten” och tyska Margarethe von Trottas ”Searching for Ingmar Bergman”. Tre filmer med kvinnlig blick på det manliga geniet.
För två år sedan var det åter dags för en affisch med ”Persona”-bild, denna gång på Bergman och Sven Nykvist, med texten ”Better Together”. Här syns det tydligt att det är två ansiktshalvor, inget intensivt ansikte med drag av skräckfilm. Men oväntat det året var den amerikanske skräckfilmsregissören Ari Asters samtal, om sin skräckfilm ”Disappointment Blvd”, där han slog fast att alla Ingmar Bergmans filmer är skräckfilmer. En aspekt att fundera över när Bergmanveckan nu firar 20-årsjubileum.
INGELA BROVIK