VINYL. Det är i år 30 år sedan den mångsidige och inflytelserike artisten Serge Gainsbourg gick bort. Jesper Nordström berättar här om den kontroversielle artisten från Frankrike.
Det är i år 30 år sedan Serge Gainsbourg drog sitt sista Gitanesbloss. Fem paket legendariskt starka cigaretter om dagen tog slutligen ut sin rätt i form av hjärtattack. John Lennon lär ha rökt dessa stundtals av anledningen att de ändrade rösten till de gånger han ville spela in mer släpiga mörka sånger.
Ja, det går inte prata om Serge utan nämna hans enorma nikotinlast. Men 2017 gjorde de högsta hönsen i Paris processen kort med myten om dessa coola rökverk. Varken Gauloises eller Gitanes säljs numera i sina originalpaket utan medvetet fula avskräckande paket. Jodå, jag har själv en pinsam period i mitt liv med svart polo och en filterlös “gålle” till espresson. Man ville ju vara “intellektuell”.
Så lite förstår ni att jag håller mig reserverad till Serge Gainsbourg? Att han var så fransk att det slog bakut till parodins nivå?
Det blev ändå så att jag köpte tre versioner av hans och Jane Birkins skandalgenombrott “Je t’aime… moi non plus” på skivantikvariatet och visst är det en fin melodi och text som hamnat i skymundan av stönandet och den cheezy orgeln. Låten provocerande då, men framstår som ganska oskyldig idag. Så pass att den placerades på dödskallelistan med totalförbjudna låtar i Sveriges Radio. Något annorlunda var det i Frankrike för där var det bara påbjudet att spela den först efter kl 23:00. Något som gjorde att barer och klubbar i Paris hade “dagens drink” 22:55 och sedan skruvade upp volymen på radion, där den såklart fanns i beredskap på stationens playlist.
Det myckna jag sett av Gainsbourg på Youtube säger mig att detta var vattendelaren: efter denna hit gick han in i en mer brokig, eklektisk period med provokationer och mycket experimenterande och att han lämnade den traditionella chansonen därhän.
I oktober öppnas hans hem i Paris upp för allmänheten och han lär sannerligen inte avmytologiseras genom detta. Från de bilder som läckt ut och de som Vanity Fair tog under stränga former 2007 ges vid handen en blandning av mycket fransk mycket överlastad elegans och närmast något som tyder på att Gainsbourg led av något slags hoardersyndrom.
Jag läste någonstans att “Frankrike är landet som förlåter att deras gamla kulturikoner blir något av riksclowner på ålderns höst” och det är träffande. Hans tv-framträdande i slutet av livet var inte smickrande. Blev det inte rent av till slut lite som något i samma stil som Elvis i Las Vegas på 70-talet?
jesper.nordstrom@opulens.se
