VINYL. Det är fredag och dax för veckans vax. Idag berättar Jesper Nordström om en rockig platta från 80-talets Ungern.
I det här fallet visste jag först inte riktigt vad gruppen som jag nu skriver om heter, för allt står på ungerska. De flesta andra språk kan jag avkoda och gissa mig till men här trodde jag först att namnet är Aréna-Hungaria eller bara Aréna. Eller Hungaria. Jo, det sistnämnda är alltså det som är korrekt. Det upptäckte jag efter ett tags luskande. Hungaria bildades 1967 och “halva landet” verkar ha varit med i gruppen som både tagit upp amerikansk 50-talsrock och kört eget material. Albumet Aréna släpptes 1982.
Men sak samma, det var egentligen inte för musiken som jag köpte den här lp:n. (Den kunde jag ju inte veta något om i förväg.) Det var för omslagets skull. Ja, det händer när jag är på loppisar att jag bara impulsköper sådant som kan sitta i en lp-ram som något klatschigt i tavelväg att ha på väggen. När de designade sitt omslag tror jag att de tänkte att “hmm, vi möter censuren på halva vägen och gör nåt slags fräsigt lite färggrant som ändå anspelar på socialistiska propagandaffischer, militaria och annat som regimen kan släppa igenom. På inneromslaget gör vi ett par coola brillor som man kan klippa ut och sätta röd cellofan i när man ska digga vår raka rock ’n’ roll”
Är musiken bra då? Jag vet inte, eller rättare sagt så kan jag inte riktigt förhålla mig analytiskt till den eller vränga till någon smart formulering. Det är bra traditionell rock ’n’ roll och det är väl gott nog att det är bra i sin genre, typ.
Så vad använder jag detta album till då? Jag spelar det ibland när jag stirrat “ner i avgrunden” lite för länge och behöver något som låter glatt och mycket. Ska jag ändå försöka mig på en beskrivning så är det en produktion och mixning där alla element verkar ligga långt fram i ljudbilden. Det är rockigt, det är intensivt och det är mycket. Take it or leave it, liksom.
Här kan du lyssna på plattan:
jesper.nordstrom@opulens.se
