VINYL. Det är torsdag och dax för veckans vax. Den här veckan går Opulens kulturredaktör Clemens Altgård in som vikarie för Jesper Nordström. Altgård har plockat fram en svensk maxisingel från 1980. En skiva med en speciell historia.
Jag har i omgångar bantat ner min vinylsamling så att den inte ska bli ohanterlig. Jag vet inte ens om jag kan kallas samlare i ordets egentliga mening. Snarast handlar det nog om att jag inte är så bra på att göra mig av med saker som jag en gång införskaffat. Och så finns det förstås skivor som jag aldrig kommer att göra mig av med. En av dessa är en svenskproducerad maxisingel, det vill säga, 12″-singel, som jag köpte för 41 år sedan, vid en tidpunkt då det formatet för rockmusik ansågs nytt och spännande. Skivans titel “Konst är dyrbarare än korv” är ett citat hämtat från dadaisten Francis Picabia och skivinspelningen var en del av ett större projekt med samma namn.
Jag tror inte att särskilt många idag nickar igenkännande åt bandnamnet Gateway Band, som då inte ska förväxlas med den amerikanska jazztrion Gateway.
Svenska Gateway Band var en tillfällig kvartett bestående av konstnären Carsten Regild, poeten/författaren Rolf Börjlind, pianisten/kompositören Stefan Nilsson och gitarristen Mats Ronander. Därtill medverkar bland andra Marie Bergman och Tommy Körberg på skivan.
Omslaget som skapats av Carsten Regild är en en parafras/parodi på Beatles berömda Sgt Pepper-omslag och här har den svenska kvartetten intagit de brittiska popstjärnornas centrala plats och övriga gestalter också bytts ut. Men omslagsdesignen var inte Regilds enda insats i projektet. Det gjordes också en avantgardistisk film med titeln Konst är dyrbarare än korv. Den kan numera ses på Filmarkivet.se.
Om man begrundar att filmen är gjord 1980 så är den onekligen i framkant med Carsten Regilds djärva bildsättningar till Gateway Bands reggaeinfluerade rockmusik och Börjlinds surrealistiska lyrics. Året därpå lanserades visserligen MTV i USA men Europalanseringen kom först 1987.
I en programförklaring skrev Regild och Börjlind att ”konst är dyrbarare än korv är en politisk pamflett”. Ambitionen var att nå ”långt utanför det kulturpolitiska reviret.” Här skulle tre språk – konst, poesi och musik förenas i ett slags allkonstverk. I programförklaringen talas det om de tre språken som ”subversiva vapen som står till buds i slaget om framtiden.” Läser man vidare i texten så framgår det att det i hög grad var en fråga om att finna ett meningsfullt förhållningssätt till situationisternas revolutionära paroll ”Fantasin till makten!”.
Och slaget om framtiden? Ja, det pågår förstås fortfarande. Filmen avslutas för övrigt med textskylten “Framtiden tillhör dom som erövrar den”.