VINYLFYND. Jesper Nordström berättar om ett vinylfynd som fick honom att kastas 25 år tillbaka i tiden.
Outgrundliga äro skivköpens vägar. Detta fynd, Hilversum III med Herman van Veen, har närmast 25 års uppspel. Det var nämligen då jag och en kursare satt i en ocharmig och plastig studentlya i Lund på mitten av 90-talet och umgicks så där som ynglingar gör: runt ett specialintresse. I detta fall introducerades jag för den belgiska serien “Les Cités Obscures”, en mycket elegant, teknisk och manlig seriesvit om en parallellvärld med retrofuturistiska städer. Zeppelinare. Femmes fatales. Bilar med överdrivet lång motorhuv. Ni fattar!
Men skivan då? Ja, det är helt enkelt så att omslaget är gjort av samma tecknare, François Schuiten, och jag tog en chans där på loppisen. Att jag inte hade ett laddat mobilbatteri kan man ju spinna lite psykologi runt. Numera kan man vara säker på att all, verkligen all musik finns tillgänglig på Youtube så det gör att man aldrig tar ett skott i mörkret längre när det gäller att handla musik i form av ett fysiskt medium. Man lyssnar digitalt innan man handlar.
Nå, helt ut i mörkret var det ju inte, jag har lärt mig att musik från Benelux är Europas märkligaste, bästa eller kalkonroligaste. Därav följer att oftast så det blir egentligen ingen förlust hur som haver.
Men här är det rent ut sagt fråga om bra musik.
Låten har allt av den avspända glädje, fastnande melodi men ändå i annorlunda arrangemang man förväntar sig av ett one-hit-wonder.
Herman van Veen är en brokig kulturperson som i mitten av 70-talet satte upp barnteater à la Clownen Manne och skapade karaktären Alfred J Kwak, som nu utvecklats till en internationell succé.
Det märks att han har den bakgrunden. I videon till låten bara lufsar han in och drar av en låt rätt avspänt. Som sprungen ur en Jan Lööf bok med sin kvast, i en idealvärld där gatsoparen är glad gatsopare och brevbäraren cyklar plingande och leende förbi.