Veckans vax: Hasse och Tage

RETROKULTUR. Den här gången handlar “Veckans vax” mer om ord än musik. Svenska ord, närmare bestämt. Jesper Nordström begrundar Hasse och Tages samlade humorskatt.

Jag fick se en annons där det stod: “Stor back med Hasseåtage lp bortskänkes“. Högst 30 sekunder efter att annonsen lagts ut på nätet hade jag och den givmilda bortskänkaren telefonkontakt. Det hela blev bestämt med tid för avhämtning. Till priset av en minitaxi satt jag således nu på Sveriges humorskatt nummer ett.

Väl hemma drabbades jag av ett slags svindel inför allt material med Hasse och Tage som jag hade kommit över och gick igenom alltsammans, vad jag kom ihåg och vilka som var pärlorna.

Jag tänker också på vad som rimligen kan sägas om humorduon som inte sagts förut. Näst efter Strindberg är det väl Hasse och Tage det svenska litterära fenomen som stötts och blötts mest. Jo, du läste rätt, jag sa ”litterära fenomen” och menar det verkligen.

Universiteten verkar dock ha lite beröringsskräck när det gäller Hasse och Tage. Således är det främst autodidakter och entusiastiska journalister som har skrivit om dem.

Så vad skall jag säga då? En replik från Ernst Günther i en roll som präst, vilken inte får till sin predikan, riktigt lösgör sig ur minnet: “Äh, jag tar nåt från det eviga och kryddar med samtiden”.

“Öppen kanal eller stängd” är så profetisk. Telefonväkteri om ditt och datt kan vara nervpåfrestande med alla tankar hit och dit. Här är Hasse både genialisk och skrämmande visionär. Han har ju just den där tonen av “jag är bara en…” och samtidigt “vi naturliga riktiga människor med sunda åsikter”. Med andra ord den kategori väljare som Göran Hägglund fiskade efter med sitt tal om “verklighetens folk” och som SD rider på så mycket att jag inte ens behöver ge ett exempel. Lyssna här! 

Eller tänk på när någon professor i onkologi i en tv-soffa såklart måste balanseras upp av någon kosmostomte som anser att kuren mot cancer är spenat, motion och kärlek.

Jag drar ett annat “kort” ur backen: ”Centerextremisten” från revyn “Glaset i örat” där den tidens velande i partiet parodieras samtidigt som den splittrade bokstavsvänstern får en välförtjänt känga.

Fast beträffande den påstådda ljumma veligheten vill jag nog faktiskt få tillbaka ett politiskt klimat där en Fälldin bekymrat fingrar på sin pipa.