Veckans vax: En tysk dragspelskung

Musik/Kultur.
Foto: Jesper Nordström. Montage: C Altgård / Opulens.

VINYLFYND. Jesper Nordström fortsätter att rota i sin vinylsamling. Idag har han hittat en platta med dragspelskungen Heinz Munsonius. En tysk sjutummare.

 

På tradera såg jag nyligen en sedel från Weimarrepubliken. Den hade valören tusen miljarder mark. I sitt nobelpristal nämner Heinrich Böll en liknande summa som ”man kunde köpa en slickepinne för”.

Hyperinflationen under denna tid födde kaos och desperation och ärligt talat håller jag inte med de som romantiserar Berlins 20- och 30-tal. Det var en mångt och mycket hemsk tid med våld, misär, politiska mord och utan framtidstro.

En miljard mark idag, en vecka senare kunde priset istället vara tio för samma vara, så det gällde att sätta sprätt på pengarna i en lång evig fest, för vem vet vad som komma skall i morgon? Men en paradoxal företeelse kan man inte komma ifrån; det fanns ständiga påhugg och jobb för musiker, suget efter fest och förströelse verkade nästan omättligt, och här kommer vi till veckans vinyl: en sjutummare Telefunken Schallplattenverlag av dragspelskungen Heinz Munsonius.

Skaffa Opulens nyhetsbrev gratis!

Välj om du vill ha nyhetsbrevet sex dagar i veckan eller på måndagar.
Anmäl dig

Många har menat att mellankrigstiden var dagspressens guldålder, man räknade till ett 50-tal dagstidningar i Berlin – något som Hitler sedan använde som ett tecken på splittring, dekadens och kaos.

Munsonius utbildade sig därför till typograf, men efter Wall Street-kraschen fanns det inte ens jobb inom den branschen. Det blev till att trolla med knäna och här slår han nu mynt av sitt, i början amatörmässiga, dragspelande. Han kombinerar detta med att spela upp små sketcher, i stil med Oscar Andersson. Någonstans på en rökig nattklubb i Berlin under 30-talet har små sketcher av Papphammarkaraktär spelats upp, bland annat från serien ”mannen som gör vad som faller honom in”. Här ett smakprov på hur det kunde låta från 1939,

Nu är min ep från 1958, alltså långt senare och musikaliskt är det väl rätt slätstruket, som en smörig Roland Cedermark. Skivan är också ett exempel på när omslagen inte gjorde reklam för artisten utan för musikaffären. Detta försvann just i slutet av 50-talet när reklam- och designbranschen formligen exploderade. Den här skivan är väl så nära man kan komma en svunnen legendarisk epok.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

 

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Kultur

0 0kr