RETROKULTUR. Jesper Nordström plockar fram en svensk raritet från 80-talet och berättar om en mångsidigt begåvad konstnär av det mera udda slaget.
Naivism. L’art brut. Brutalism… etiketterna är många när det gäller den konst som Calle Örnemark (1933–2015) ägnade sig åt.
Han jobbade med drivved, plank från rivningskåkar och rostigt skrot i ett slags folklig rå stil som både väcker associationer till Döderhultaren och Georg Baselitz motorsågsskapande. Med sina kolossalformat och sin färgprakt lyckades han vara en folklig offentlig skulptör som inte var banal. Han skapade även installationer i slottsmiljö där det grova uttrycket förmedlar känslan av alla anonyma slitsamma levnadsöden.
Fast hyran skulle betalas och maten stå på bordet så han var även verksam som glaskonstnär i det småländska glasriket. Men av alla mer djärva okommersiella projekt han kastade sig in i tar verkligen det musikaliska projektet “Bounty” priset. Han bygger en båt, skulpterar gubbar och sätter ihop en helt egen musikal och spelar många roller själv, gör musik och ger ut det hela i form av en lp-skiva, inspelad 1984, pressad i privat regi. Följande år kom dessutom en uppföljare.
Eftersom jag inte har råd att betala för hans glaskonst kändes det som ett bättre alternativ att inskaffa en vinylskiva med honom. Vid senare tillfälle köpte jag dessutom även ett vykort kring projektet att ha i konvolutet.
Musikaliskt är det dock sådär bra.
Hans musicerande här får mig mest att tänka på en salongsberusad sällskapsbroder som sätter sig vid klaviaturen och drar iväg slinga efter slinga. Det visar på att hantverksskicklighet och teknik är något helt annat än den råa charmiga naivism denna unika konstnär uppvisade i musikaliskt avseende.
Ändå tycker jag det är befriande att det kan finnas kulturpersonligheter som är så yviga i en “hit-or-miss”-anda i ett tidevarv när allt handlar om bygga varumärke och jaga saker som går att addera till CV:t. Vill du ha ett smakprov på hur “Bounty” låter? Lyssna här!
jesper.nordstrom@opulens.se
