RETROKULTUR. I dag fortsätter Jesper Nordström att berätta om olika fynd från antikvariat och loppmarknader. Den här ”Veckans notblad” handlar om olika versioner av en känd amerikansk sång.
När det amerikanska inbördeskriget slutade uppstod spontant en sångskatt som ville bjuda på värme, framtidshopp och sötma. Även inom den klassiska musiken var detta själva sentimentet, att nu var det dags att vända blad och gå vidare. USA konsoliderades som modern stat och inom den klassiska musiken blev Dvoraks ”Symfoni nr 9 – Från nya världen” likt vår Jussi Björlings ”Sverige”; en alternativ nationalsång.
Den senromantiska stilen i orkestral musik där man ofta känner att det dags att hoppa på ett ånglok eller en luftballong för en resa genom ett mäktigt landskap passade sig synnerligen väl för en nation där rörelse och framåtsyftande var grundkänslan.
1898 skrevs så ”On the banks of the Wabash” av Paul Dresser och här rör vi oss i en annan sorts övergångstid; inspelning av musik. Visst fanns fonografrullarna men de var inte direkt lämpade för musik med sitt burkiga ljud. Upphovsrätten var luddig och hade många kryphål och i mellankrigstiden slet sig visan och landade i Skandinavien i två rätt skilda varianter. Hur stor betydelse denna musik har i den amerikanska folksjälen bevisas väl av att första inspelningen på stenkaka finns i kongressbiblioteket i Washington.
Som Malmöbo har jag ett halvt öra mot den danska debatten och medialandskapet och då och då poppar tanken upp om att ”de där präktiga svenskarna ska inte komma här och snacka, de var ju inte ens med i andra världskriget”.
Det är en skillnad som visar sig tydligt i hur den här patriotiska visan från USA sedan omtolkades.
I Danmark sjöngs den in främst av Bror Kalle med titeln ”Skamlingsbanken” och nu får vi bli torra och anlägga ett historiskt perspektiv. Skamlingsbanken är en stenhöjd som är väldigt omhuldad i vårt grannland där ett berg på 147 meter faktiskt kan kallas Himmelsberget.
Här har monument rests och sprängts om vartannat under kriget i Sydjylland och Holstein.
I Köpenhamn har en hel skiv- och radiobutik bevarats där sådana här patriotiska örhängen såldes under disk bortom tyskarnas blick och nu är ett slags fönstermuseum för den danska motståndsrörelsen
Vi krigsbefriande svenskar har inte några sådana samlingsplatser och tur är väl det, speciellt då Skamlingbanken närmast blev en kultplats för nynazister. I Sverige frodades i stället en mer generell nostalgi och sentimentalitet. Det fungerade ju som eskapism i ett oroligt Europa när Harry Brandelius sjöng ”när som sädesfälten böja sig för vinden”. Först nu kanske ni vet vad det är för sång? Den förekommer ju också i form av mer eller mindre burdusa snapsvisevarianter.
Tillbaka till källan. I USA har ”On the banks of the Wabash” numera fått en ny betydelsförskjutning. Den spelas ofta i testosteronstinna idrottssammanhang och det är en nationalism som inte bara handlar om amerikanska flaggan utan där även banderoller med ”Q” och ”Maga” syns i folkhavet.
Det är lite tillspetsat en patriotism som numera inte bara är för USA utan lika mycket mot Washington.
jesper.nordstrom@opulens.se
