Vackert brobygge mellan musik och poesi

NÄRHET. Det finns en närhet och en närvaro i musikens förhållande till de täta, lyriska texterna och duon ägnar sig åt ett subtilt och vackert brobygge mellan poesi och musik, skriver Bo Bjelvehammar om Shtoltse Lieder av Ida & Louise.

Shtoltse Lider/Proud Poems av Ida & Louise
Proud Poems
Kakafon Records

I Sverige finns fem nationella minoritetsspråk, finska, meänkieli, jiddisch, romska och samiska. De har fått sin status av hävd, med rötter i 1700-talet och framåt. Arabiska och turkiska talas av många i Sverige, men de är båda unga företeelser i vårt land.

För hundra år sedan blomstrade jiddischkulturen och det fanns flera betydande, kvinnliga poeter. Efter andra världskriget föll deras verk i glömska, men under 80-talet översattes de till engelska och blev tillgängliga för en större publik.

Louise Vase från Danmark och Ida Gillner från Sverige inledde ett samarbete redan för nio år sedan, de har både ett intresse för klezmer och jiddischkultur. De har släppt två album tidigare, Vilda Vinde 2013 med originalmusik och en EP med klezmer och judiska folksånger, 2014. Nu tolkar de en poetisk jiddischskatt. De har närmat sig fem poeter, alla dikter står att läsa på engelska och jiddisch i konvolutet till skivan Shtoltse Lider.

De svarar för egna tonsättningar. Louise Vase medverkar med sång och på piano och Ida Gillner på sopransaxofon och klockspel och med sång. Gästartist på cello är Francesca Ter-Berg. De närmar sig med ödmjukhet texterna, de gräver i poeternas liv och verk och de är lyhörda för de närvarande jiddisch-markörerna.

Det finns en närhet och en närvaro i musikens förhållande till de täta, lyriska texterna och duon ägnar sig åt ett subtilt och vackert brobygge mellan poesi och musik.

På alla de tretton spåren finns det ett äkta engagemang och en tydlig intensitet, som vittnar om kärlek, till både poesi och musik, det blir en smittande, suggestiv resa bortom länders gränser och murar.

Det intensiva förstärks genom omtagningar och variationer i tilltalet, från stämsång till viskningar. Känsloregistret har en stor vidd och omfattning, det finns elegiska vemodsfärger av framför allt saknad och förluster. Men det spritter även av glädje och livfullhet.

En levande musik kring ett kulturarv väl värt att föra vidare och bevara.