FOLKMUSIK. Det handlar om värme och innerlighet. Det går, för att använda det slitna ordet, att känna sig inkluderad. Det är ingen tung resa, trots de svåra ämnena om livet och döden. Den är stundtals både lätt och lekfull, skriver Bo Bjelvehammar om Origo med trion Kaja.
Origo av Kaja
Kakafon Records
De små kråkfåglarna låter sig ofta höras, särskilt på kvällarna, när de ska inta sina platser för natten i de särskilda träden. Kajor är pratsamma och de härmar gärna. Det latinska namnet är Corvus monedula, det senare ordet syftar på lusten att stjäla glänsande föremål, en rak översättning är myntätare.
En av medlemmarna i musiktrion Kaja, Livet Nord, skriver så här:
”Kajan, fågeln, gillar sånt som glimmar och är allätare. Även en social fågel som kommunicerar med läten och som lever på många platser. Stad, landet, klippor vid havet. Det är lite som musiken vi gör. Den hämtar inspiration från alla håll och samlar på sånt som glimmar.”
Det är sant, gruppen Kajas dörr är inte halvöppen, den är vidöppen för olika musiktraditioner, med nyfikenhet, generositet och ett stort musikaliskt mod tar de sig an uppslag och influenser från skilda håll. Det finns som tidigare stråk från östeuropeisk musik, men nu låter de sig även inspireras av pop, afro och electronica.
Trion består av Livet Nord, Camilla Åström och Daniel Wejdin och originalsättningen är fiol, dragspel och kontrabas. Trion är nu förstärkt med gästmusiker, Lisen Rylander Löve, Lise-Lotte Norelius och Daniel Ögren, särskilt slagverk och live-elektronik får den musikaliska dynamiken att växa och bidrar till att det stora flödet av influenser griper in i varandra.
Kaja tar oss med på en resa, där vi möter de rutiner och förutsägbarheter, som livet innehåller, men vi får även vara med om vändningar och överraskningar. Stämningen kan variera från elegi till vemod och en suggererande resa mot livets ursprung, origo.
I allt finns ett fruktbart växelbruk och tilltalande skiftningar. En lyssnare omsluts av värme och innerlighet. Det går, för att använda det slitna ordet, att känna sig inkluderad. Det är ingen tung resa, trots de svåra ämnena om livet och döden. Den är stundtals både lätt och lekfull. Det är nyskriven musik och tonsatt poesi.
Omslaget till albumet uppvisar ett collage, kreerat av Sofia Sjögren. Utsökt och vackert!