KONCEPTALBUM. Staffan Hellstrand skapar med ett varmt och innerligt tilltal, med en stark lojalitet på de utsattas sida. Texterna är stundtals mörka, men de är alltid färgstarka med poetiska och melodiösa bilder, skriver Bo Bjelvehammar.
Mordet i Nürnbergbryggeriet med Staffan Hellstrand
Svarta Violer Musik/MTA Production
Staffan Hellstrands musikkarriär har varat i evigheter, den egna karriären har räckt minst under trettio år. Nu ska jag inte bläddra på nätet och högtidlighålla mig själv. Men jag minns Lilla Fågel Blå från 1980-talet, Fiskarna i havet och Marie, Marie från mitten av 1990-talet, inspelad av Staffan Hellstrand tillsammans med Sven Ingvars, där minns jag även den första raden ”Då kom en vind till vinterland”.
Staffan Hellstrand är mångsidig, öppet nyfiken och beredd på samarbete både som musiker, låtskrivare och producent.
Det nya albumet Mordet i Nürnbergbryggeriet har en konceptuell ansats: temat kretsar kring en dräng, en tyrann och ett mordfall, en faktisk händelse från den första delen av 1800-talet. Alltså ett temaalbum med trettio sånger, all text och musik av Staffan Hellstrand.
Allt börjar en augustidag 1835, när drängen Carl Pehrsson reser till Stockholm, han lämnar Horns socken i Kinda härad i Östergötland, en vacker bygd kring Stångån och sjöarna Åsunden och Juttern. Efter en tid får han arbete på Nürnbergbryggeriet, som låg i omgivningarna, där Staffan Hellstrand bor idag och rör sig. Bryggeriets verksamhet upphörde 1916.
Bryggeriet drevs av en Carl Johan Wertmüller, ett svin och en plågoande, han gav sig själv rätt att slå och plåga alla anställda. Särskilt Carl Pehrsson, som passade på tyrannen en natt, för att sedan slå ihjäl honom med en påk och sänka honom i ett ölkar. Han flydde från Stockholm, greps några dagar senare i Norrköping, fördes tillbaka till Stockholm, dömdes till halshuggning. Domen verkställdes, på avrättningsplatsen samlades 5000 personer.
Om detta handlar sångerna, många i tätt mörker, andra i hoppfullt ljus och drömmar om ett nytt liv i frihet, om ljusa moln på livshimlen och om den villkorslösa kärleken, som vimlar som lätta moln på himlen. Mest är det naturligtvis fråga om ett hat, en revansch och en uppgörelse, som är definitiv och total.
Staffan Hellstrand skapar med ett varmt och innerligt tilltal, med en stark lojalitet på de utsattas sida. Texterna är stundtals mörka, men de är alltid färgstarka med poetiska och melodiösa bilder.
I midnattstimmens mörker sätts allt på prov, när solen går upp är Carl Pehrsson långt borta.
”Nu faller regnet i tunna små trådar
Ett sorgflor i mörkret men nånting jag vårdar
Som en viskning om att allt kan bli ljusare snart
om jag inte tappar modet, om jag inte tappar fart
i natt.”
Påken paddlar i ett kar med malt och humle.
bo.bjelvehammar@opulens.se
