FESTIVALBESÖK. “Mötet mellan västerländsk konstmusik och islamska artister med urgamla instrument resulterade i blixtrande synteser”, skriver Björn Gustavsson som varit på The Aga Khan Music Awards i Lissabon.
De muslimska och västeuropeiska kulturerna framställs emellanåt som
”oförenliga”. Men är de? Varför istället inte betona möjligheten till ömsesidigt kulturellt berikande? Kanske kan exempelvis musik bygga broar mellan de båda kulturerna?
Den förhoppningen löpte som en röd tråd genom en musikfestival i Lissabon tidigare i år, med hundratals ditresta musiker, både solister och ensembler; främst från den muslimska världen.
Mannen bakom festivalen heter Aga Khan; han leder en shiamuslimsk gren kallad Ismaili och vars medlemmar betraktar honom som imam i rakt nedstigande led från profeten Muhammed.
Aga Khan (vars privata förmögenhet uppskattas till cirka 70 miljarder kronor) har bildat en fond, Aga Khan Foundation: världens största privata nätverk, uppbyggt av överskotten från internationell affärsverksamhet. Denna fond används för lång rad välgörenhetsprojekt i syfte att befordra ekonomisk, social, medicinsk och kulturell utveckling. Samarbete sker med regeringar, mellanstatliga institutioner och privata aktörer jorden runt. Ledorden är pluralism, tolerans och förbrödring.
Stöd Opulens - Prenumerera!
I denna anda arrangerades i Lissabon festivalen AKMA, The Aga Khan Music Awards; ett slags generalmönstring av den muslimska kulturens olika musiktraditioner, men samtidigt med ambitionen att bygga musikaliska broar mellan öst och väst. Syftet var också att manifestera den muslimska världens mångfald. Främst deltog artister på traditionella folkinstrument, därtill bjöds det på men del crossover-projekt där vedertagen ”islamsk” musik mötte europeisk konstmusik och jazz.
Första upplagan av den tre dagar långa festivalen hölls på Gulbenkianmuseet, ett av Europas främsta konstmuseer och som även – fantastiskt nog – har en egen symfoniorkester! Hur många andra konstmuseer har det?
Mötet mellan västerländsk konstmusik och islamska artister med urgamla instrument resulterade i blixtrande synteser. Men solisterna med ”ursprungsmusik” dominerade. Några av dem: Feras Charestan, numera bosatt i Stockholm, som på det cittraliknande instrumentet ”qanun” framförde ett sällsamt verk som lät som Bach på arabiska. Siriojoddin Juraev trakterade det luktliknande instrumentet ”dutar”, varvid orkestern omfamnade solisten med mjuka tonmassor. Ahmad al Khatib, numera lärare på musikhögskolan i Göteborg, framstod på sitt traditionella stränginstrument som en palestinsk Göran Söllscher. Även Reza Parvizade, från Iran, spelade på ett tusenårigt stråkinstrument; den meditativa musiken påminde om en molltyngd bodapolska.
Många av solisterna framträdde i vita dräkter, sittande på konstfullt vävda mattor – men det var allt för sällan som musiken verkligen lyfte. Kort sagt och till övervägande del: säregna klanglandskap – men bristande variation gjorde att tillställningen efter hand blev något sövande.
Afghanske Homayon Sakhis egenkomponerade verk – tillkommet på beställning av Kronoskvartetten – var rytmiskt medryckande och allmänt uppfriskande – under musikdagar som alltså dominerades av närmast meditativt präglad folkmusik.
Evenemanget avslutades med en galakonsert, direktsänd av BBC och många andra länders radiostationer. Publiken reste sig mangrant när Aga Khan i egen hög person beträdde scenen och tillsammans med Portugals president höll vackra tal om vikten av att hålla vid liv alla kulturers musikaliska arv.
Men tala om vördnad för denne imam! Efter slutapplåderna vägrade dörrvakterna släppa ut någon ur salen innan den 80-årige Aga Khan med sitt hov först tagit sig ut…
De framvaskade nio pristagarna, bland annat Ballake Sissoko som samarbetet med Ale Möller, fick dela på den nätta summan av fem miljoner kronor.
The Aga Khan Music Awards, som planerar en ny festival om några år, arbetar dels för att uppmuntra användandet av traditionella instrument, dels för att stödja muslimska tonsättare och artister som vill experimentera med nya hybridformer; kanske kombinera uråldrig tradition med exempelvis klassisk västerländsk musik, jazz och hip hop.
Kommande festivaler kan bli hur spännande som helst – men kräver att arrangörerna i än högre grad lever upp till ambitionen att verkligen få till dessa spännande brobyggen mellan kulturerna. Denna gång blev det mest traditionellt islamskt, och uråldriga instrument. Nästa gång blir det lite mer upp till bevis, om detta musikaliska brobygge faktiskt ska komma igång.
bjorn.gustavsson@opulens.se
