POP/ROCK. Den här gången har Hanna Chawki lyssnat på drömpop, en röst som målar i alla färger samt en klockren latinoröst. Det rör sig kort sagt om ljuvliga sångerskor.
En av alla damer som sägs göra drömpop är Melody Echo Chamber. En fransyska som egentligen heter Melody Prochet. Hon släpper sin andra platta för i år. Den första kom i april och i september kom den andra. Vilken sprutt i maskineriet!
Den senaste skivan heter ”Unfold” och bjuder på puttrande melodier som utstrålar vilja.
Det rör sig om luftig, viskande sång. Man tänker på cirkus och heta sommarvindar som väcker längtan. En sju låtar lång höstflamma är detta. Här experimenteras det och här bjuds på låtar som tar form i virvlar.
En annan ljuvlig sångerska släpper en live-platta. Det handlar om engelska Jane Birkin, som bott i Frankrike sedan 60-talet. ”Oh! Pardon tu dormais… le concert” är albumtiteln. Spelningen inleds med några rafflande takter på ”Je t’aime moi non plus”. Folk applåderar när stjärnan glider in på scenen, hon presenterar sitt band och de börjar spela. Hennes röst är mjuk och känslig.
Musikerna gör sitt jobb delikat. Inte för mycket och inte för lite. Man lutar sig tillbaka och rullas in i magin, precisionen och sensibiliteten på Beffroi de Montrouge den 9 mars 2022. Det är sorg, bitterhet, ilska och tristess. Birkins röst har djupnat och den spröda flickans falsett har förvandlats till en kvinnoröst som målar i alla färger precis som hon vill.
Det är ett fylligt sound som tar sig in i alla hörn så att dammet yr. Jane Birkin håller ihop gamla och nya låtar med sin ödmjuka säkerhet.
Stundom tar hon fram den välbekanta falsetten, håller mig ömt och bestämt med sin smått hesa stämma. De nummer hon gjorde med Serge Gainsbourg är ohjälpligt de låtar som lyser upp lite extra.
På vissa låtar är kompet funkigt och på andra stramare med franska, dramatiska sängkammarstråkar och akustisk gitarr. Detta är en 24 låtar lång resa genom den tid som flytt.
Vi fortsätter på det inslagna spåret – aptitretande sångerskor. Jensine Benitez släpper sin debut. En 60-talsdoftande singel med den fulländade titeln ”Ilusión De Amor”. Illusionen vi frammanar i våra drömmar till livets sista suck. Jensine sjunger även med Thee Sacred Souls och hon backas upp av samma band på denna souliga singel.
Hon har en klockren, latinoröst som som tindrar i mörkret. Sinnlig och rar. En flicka som påminner oss om att livet kan vara bekymmerslöst och att allt annat än skymningspromenader med den älskade är bortkastad tid.
Jag har för övrigt svårt att hitta info om Jensine men hon lär bo i Kalifornien eftersom hon som sagt är medlem i Thee Sacred Souls som är hemmahörande där.
hanna.chawki@opulens.se
