POP/ROCK. Hanna Chawki har lyssnat på en japansk artist som identifierar sig med Lotusblommans stjälk, en duettduos intima gladsång och samt en gitarrists njutbara dänga.
Hatis Noit är en japansk ljudperformer boende i London. Hon blandar avantgarde med pop och opera hejvilt och uppskattas av bland andra David Lynch. Hennes namn Hatis Noit är hämtat från japansk folklore och betecknar stjälken på lotusblomman. och betyder att hon förenar lotusblommans kontakt med skyarna och lotusens rötter och dess kontakt med materian. Hon är länken. Den 26 april gav hon ut en sjuminuterskomposition som heter ”Aura”. Hon loopar sin egen röst, lager på lager, blåser, sjunger operalikt, gör lekfulla lalala, skorrar som en munk.
Det är väldigt behagligt. Repetitivt, lugnande och uppiggande på en och samma gång.
Söta Lisa Ekdahl sjunger duett med den för mig tidigare okände David Ritschard i låten ”Triumfera” som släpptes inför arbetarnas dag första maj.
Det är en proggig, segerviss melodi. Ekdahl och Ritschards röster är högt mixade och man göttas runt i blås, gitarrer och deras intima gladsång.
Ekdahls flickaktighet känns frisk som en porlande bäck i Karelen.
Sossarnas första maj-tåg i Göteborg hade en medelålder på 75 år, sa min kompis, så vi får hoppas att dessa muntra pensionärer vilar tryggt på triumferande röda moln och glider förbi Nato för andra och hederligare allianser.
Den tvålfagre gitarristen, basisten, sångaren och låtskrivaren Truls Mörck från Grötö släpper singel efter singel år 2022.
Och nu när blomningen och värmen möter oss så sakteligen släpper han en dänga som är vacker, tillitsfull och väldigt njutbar. Den heter ”Lost in the infinite now”. Ja, så är det. Bara att sväva runt med sensuelle Mörck i det ogripbara, obegripliga men ack så oändligt sköna nuet.
I den här låten tycker jag mig höra Mörck plocka fram lite riff från tiden i rockkollektivet Den Stora Vilan. Det är skönt med musik. Det är skönt med toner, sårbarhet och ömhet. Tack Truls!