SOMMARSCEN. “För att råda bot på sviktande framtidstro i det avfolkningsdrabbade inre Bergslagen ville sångaren och visionären Sten Niclasson medicinera bygden – med opera!”, skriver Björn Gustavsson.
År 2009 läste jag ett pressmeddelande: ”En institution i svenskt musikliv läggs ner.” Musik vid Siljan, som sedan starten 1969 etablerat sig som Nordeuropas största musikfestival, skulle nu ge upp andan, försvinna.
Varför? Den årliga publiktillströmningen hade stabilt legat kring 30 000 per år, men under den då rådande lågkonjunkturen hade finansiärerna tappat intresset. Vid samma tid försvann även den s.k. “Rättviksdansen”, som under många år var en av Europas främsta folklorefestivaler.
Pernilla Ohlin skrev i en ledare i Dalarnas Tidningar att det breda utbud av musikaliska stilar som hade varit festivalens signum var ”härligt som en konstnärlig tanke” men dess värre ”inte särskilt lönsamt”. Också kulturen, konstaterade hon, måste leva i ”en marknadsstyrd verklighet”. Och i Dala-Demokraten skrev lokalredaktören i Rättvik att ”40-åringen Musik vid Siljan har överlevt sig själv”.
Därefter har festivalen hankat sig fram, likt en åldring som vägrar ge upp. Även i år har Musik vid Siljan arrangerat ett brett konsertprogram. Detta trots att festivalen officiellt är nedlagd. På något mirakulöst sätt, mot alla odds, har vänföreningen ändå lyckats driva festivalen vidare. Hur detta egentligen går till tycks ingen av de inblandade riktigt förstå – än mindre kunna förklara. Ett mirakel är det!
I Siljansbygden finns som bekant även Dalhalla. Margareta Dellefors promenerade för många år sedan de snirkliga schaktvägarna långt ner i ett gammalt dagbrott, Draggängarna, där det bröts kalk. Djupast ner i schaktet stämde hon upp i en aria – och insåg genast att platsen var perfekt för att förvandla till en amfiteater. Här skulle ett Nordens Verona uppstå. Musikkritiker från hela världen lovprisade Dalhalla som en av världens främsta utomhusscener och publiken strömmade till.
Därefter har anläggningen gått kräftgång. Numera bjuds i bästa fall på opera endast några kvällar per säsong. I övrigt har populärmusiken tagit över. Stället drivs numera av en miljonär i Rättvik, som vill ge folk vad folk vill ha. Voila!
Samtidigt som Dalhalla lagt om kurs har en annan utomhusscen tagit över som nummer ett, nämligen Opera på skäret, strax utanför Kopparberg. Stället invigdes 2003. Det före detta virkesmagasinet skulle förvandlas till ett internationellt operacentrum. För att råda bot på sviktande framtidstro i det avfolkningsdrabbade inre Bergslagen ville sångaren och visionären Sten Niclasson medicinera bygden – med opera!
Det låg fortfarande decimeterdjupt med sågspån i det gamla träskjulet och många undrade hur detta vågspel skulle sluta. 14 år senare har Opera på skäret blivit operagenrens främsta svenska sommarcentrum – samtidigt som tidigare flaggskeppet Dalhalla omvandlats till en elektrifierad evenemangsscen där opera och klassisk musik fullständigt marginaliserats.
Tidigare i somras bevistade jag premiären på årets produktion, Puccinis Madama Butterfly. Uppsättningen kringbärs av internationell glans. Både sångare och kör är lysande. Amerikanska Leslie Swackhamer har med inspiration från japansk teatertradition skapat en föreställning vars asiatiska touch ytterligare framhäver den kulturkrock som återfinns inte bara i själva storyn utan också i musiken. Puccini lämnar i Madama Butterfly traditionell romantik och stävar ut i tidig modernism.
I berättelsens centrum står, som så ofta hos Puccini, en kvinna. Här en geisha som begår självmord när hon förstår att hennes amerikanske älskare övergivit henne. Till motivet påminner berättelsen om såväl La boheme som Tosca: huvudpersonerna överrumplas i upplevelsen av verklig kärlek. Regin är dynamisk och lyfter fram ett sceniskt liv. Och Sven Östbergs estetiskt medvetna scenografi balanserar säkert mellan konkret och abstrakt.
Opera på skäret går från klarhet till klarhet. Dalhalla stävar iväg åt annat håll, oklart varåt. Och Musik vid Siljan fortsätter som om inget hänt – trots nedläggning. Nog är Musiksverige ett spännande område att följa.
bjorn.gustavsson@opulens.se
