Mamdouh313 håller fanan högt för klubbmusik

KLUBBMUSIK. Mamdouh Elmchad, även känd som Mamdouh313, är en mångsidig multimediakonstnär, DJ och klubbarrangör från Göteborg. Lena Torquato Lidén fick ett samtal med artisten som är turnéaktuell i höst.

Det har gått en tid efter Way Out West och jag och Mamdouh har stämt träff för att prata om hans mission som DJ och klubbarrangör. Han håller fanan högt för klubbmusik där rytmer och ljud från Swana-regionens (Sydväst-Asien och Nordafrika) musikvärld är dominerande. Hans gränsöverskridande musikgärning och personliga stil lyser klart på DJ-himlen.

Hur reagerade publiken på ditt DJ-set på Dungen, Way Out West?

‒ Det var fantastiskt hur de reagerade, andra människor, som har annat ursprung kom fram och sa att de hade väntat på att få dansa till den här musiken. Vanliga nattklubbar har visat intresse för att boka mig för DJ-set, vilket jag är väldigt väldigt glad för. Jag kände att jag hade kontroll över publiken, jag hade dem i min hand! Även när jag såg filmerna sedan, eftersom man inte ser allt från DJ-båset, så fanns den känslan där. Du förstår, när man spelar på en festival vill man inte vara för experimentell. Publiken har inte främst kommit för att lyssna på just mitt set utan de har valt att komma för att se headline-artister och då måste man gå varsamt fram.

Hur arbetade du inför spelningen?

‒ Om det är en plats jag inte känner till försöker jag hitta bilder på hur det ser ut till att börja med, nu är ju Dungen inte en sådan plats, det är ju en scen jag varit på jättemycket och känner till väl! Sedan går jag vidare till att lyssna på alla de andra som ska komma och spela på festivalen, så att jag kan veta vad som kommer att omge mig

Oj vilken fantastisk research du gör inför dina framträdanden!

‒ Ja det är jätteviktigt för mig också för att jag har ganska mycket scenskräck och jag var orolig innan jag skulle gå upp och börja spela och hade lite panikattacker. Sedan börjar jag att bygga min playlist med barndomens sånger från Libanon och att accentuera min queerness med vogueing till exempel och musik från Mellanöstern, jag försöker att alltid anstränga mig att hitta nya underground-artister som kan vara blandas med kända hits som man sjunga med till! I slutet av året kommer äntligen min EP som är det första jag släpper med egen musik, jag har ett skivbolag som jag diskuterar med som kanske ska släppa den.

Var kan vi lyssna på dig i Göteborg framöver?

‒ Jag älskar att spela på FOLK och Oceanen där jag kan vara fri i mitt uttryck och inte begränsa mig så mycket, men såklart slår mitt hjärta för undergroundscenen och raves som ordnas helt fristående, det är en annan känsla i de spelningarna när det inte finns vakter och polis som påverkar. Friheten är något speciellt! Jag har också min egen klubb som heter Not Your Habibi, där jag spelar samma sorts musik men det är ett helt queert sammanhang, en fristad där man kan vara den man vill. Det är något som inte riktigt finns i Göteborg, även om jag älskar den här staden som har gett mig stöd och inspiration till att bli en artist och utvecklas. Fortfarande finns inte riktigt en säker plats för dem som är som mig, queer och med annat ursprung. En av de andra DJs och klubbarrangörer som jag gillar och som har en stark inre kompass i de frågorna är Kim Öhman aka Gimme Signal.

Det är beundransvärt att du orkar kämpa på trots att du känner att det inte finns så mycket utrymme för den kulturscen som du själv företräder. När det gäller min erfarenhet av queera personer med utomeuropeiskt ursprung har jag ett exempel på en trans som bodde i Hammarkullen, när jag jobbade där, och som blev nedslagen cirka 6 gånger under det året.

‒ I Göteborg skulle jag aldrig drömma att gå ut i drag och till exempel åka spårvagn. Det skulle jag aldrig göra. Det är uteslutet och jag har gett dig solskenshistorien, vägen har även kantats av många sammanbrott. Som i somras när jag kände att jag var nära att gå in i väggen, men jag klarade det ändå. Jag har fått stöd från Nordisk Kulturkontakt för att göra ett event i Göteborg, “Not Your Habibi x Gimme Signal”. Men jag tänker att ironiskt nog så är intresset för mig som artist större på andra ställen än i Göteborg, min hemstad.

Vad är din högsta dröm?

‒ Det är såklart på ett plan att organisera en POC-festival med elektronisk musik själv! Att vara en del i att skapa säkra platser för queera uttryck. Jag lämnade Libanon för 7 år sedan och jag längtar inte tillbaka. Alla mina vänner har lämnat landet, landet är väldigt påverkat av  lågkonjunkturen och sedan kom explosionen i hamnen i Beirut 2020 som utplånade, rent fysiskt, de platser som jag vuxit upp på. Så dit ska jag inte tillbaka. Jag föddes som artist i Göteborg och jag känner ett behov av att ge något tillbaka!