IMPROVISATÖRER. “Bach vände sig till kyrkobesökare, Händel till teaterbesökare. Bachs musik ärar Gud, Händels musik däremot präglas av världstillvänd festivitas. Bach riktar sig mot evigheten och Gud, Händel mot samtidens borgerliga publik”, skriver Björn Gustavsson.
Två av barockens största tonsättare, Johann Sebastian Bach och Georg Friedrich Händel, hade väldigt mycket gemensamt – men de var också väldigt olika.
Båda föddes 1685 i Thüringen, faktiskt med bara några veckors mellanrum. Båda inledde sina karriärer som kyrkokantorer. Båda var omvittnat skickliga improvisatörer vid orgeln. Båda tog starka intryck av dåtida italiensk opera (hos Bach märks det bland annat i hans kantatstil, med arior och recitativ). Båda skrev omfångsrika oratorier (exempelvis Matteuspassionen respektive Messias). Båda blev mot slutet av sina liv blinda.
Men Bach och Händel var samtidigt diametralt olika. Bach var djupt präglad av protestantisk kyrkomusik och ägnade sig huvudsakligen åt just sakral musik, främst som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig. Någon opera skrev han aldrig. Bach var heller aldrig tillnärmelsevis så berömd som Händel utan betraktades av samtiden snarare som en duktig provinsorganist.
Bach vände sig till kyrkobesökare, Händel till teaterbesökare. Bachs musik ärar Gud, Händels musik däremot präglas av världstillvänd festivitas. Bach riktar sig mot evigheten och Gud, Händel mot samtidens borgerliga publik.
Efter att ha spelat fiol i Hamburgs operaorkester flyttade Händel till Italien. Han kom 1707 till Florens, stortrivdes och skrev snabbt sitt första större operaverk. Italiensk opera var vid denna tid högsta mode. Sedan slog han sig ned i London och blev snabbt en ”megastar” som engelsmännen ”just loved”.
Medan Bach levde ett inrutat liv i provinsen firades Händel i världsstadens jetset-virvlar. Han levde mondänt, skrev operor på löpande band, umgicks med kungar och berömda sångare.
Bach signerade envetet sina kompositioner ”Till Gud från Bach”. Efter sin död falnade hans rykte – men han blev aldrig ”bortglömd” som det ibland hävdas. Generation efter generation av tonsättare har tagit djupa intryck av Bach, inte minst Mozart och Mendelssohn. Sedan åtminstone tidigt 1900-tal värderas Bach allmänt som en av musikhistoriens största.
Händels musik, som under 1900-talet kan sägas ha legat i Bach-skugga, har under senare år alltmer återupptäcks – inte minst de drygt 40 operaverken. Numera flockas folk vid de stora Händelfestivalerna och operor som inte spelats på hundratals år erövrar nu nya generationer.
Bach kände till åtskilligt om sin berömde kollega och ville gärna träffa honom. Han lär ha gjort ett försök när han 1719 besökte Halle – men fick då veta att Händel kort dessförinnan lämnat stan…
Men för tiotalet år sedan träffades de slutligen. Åtminstone i Paul Barz musikteaterpjäs Mögliche Begegnung, där Bach och Händel trivs i varandras sällskap och även spelar musik.
I en av replikerna där säger Händel: ”Du är bara kantor. Du behöver inte ta hänsyn till vare sig publiken eller den allmänna smaken.” I Tyskland arrangeras emellanåt konserter där Bachs och Händels musik framförs växelvis så att åhöraren kan uppdaga såväl likheter som skillnader.
Någon beskrev Bach som ”pedantisk” och Händel som ”sublim” – men lyssna isåfall på Gott, Erbarme Dich: den Bach-kompositionen är bland det mest sublima som skapats. Hur fånga en kompositör, en människa, med några enkla ord? Nej, det går förstås inte.
bjorn.gustavsson@opulens.se
