Kabinett Död lever

KULTBAND. Om ett riktigt kultband från 80-talet, som först på senare tid dokumenterats på vinyl, skriver idag Clemens Altgård. Han tecknar bakgrunden till ett aktuellt skivsläpp med Kabinett Död.

Spindel Baby med Kabinett Död
Rundgång Rekords

Hur många känner till Kabinett Död? Gissningsvis är det inte så många i landet som helhet. I Malmö/Lund är det kanske några fler. De som har minnen från slutet av 70- och 80-talen av den lokala rockscen som fanns på den tiden lär komma ihåg om de sett det här bandet spela live. Där och då var Kabinett Död, från Malmö, ett band som gjorde sig känt för totalt kompromisslös och avantgardistisk musik. Om vissa tyckte att det var det värsta det upplevt i musikväg, så fanns det likväl en fanbase i punkkretsar.

I början var alltså etiketten punk, men som ordinär punkrock lät det inte. Idag blir etiketten postpunk, men frågan är om Kabinett Död egentligen kan etiketteras. Dock kan postpunkbegreppet rymma ganska mycket så vi får nog hålla till godo med den “artbestämningen”.

Kabinett Död var ett band som hade som en princip att endast spela live och släppte aldrig någon skiva när det begav sig. Däremot finns det nio spår på samlingskassetten Eldbegängelse som gavs ut 1981 av fanzinet Dr Krall.

För två år sedan gav Peter Out Records ut en vinyl-lp, Kathiztan, med Kabinett Död. Nu har Rundgång Rekords släppt en vinyl-mp, Spindel Baby, med 6 spår med det kultförklarade men för den stora allmänheten okända bandet.

Det är Stry Terrarie/Kanarie som remastrat inspelningarna som ligger till grund för såväl det första som andra skivsläppet.

Medan Kathiztan-lp:n speglar hur bandet lät under åren 1979-81 så är det en annan sättning i bandet på Spindel Baby med spår som spelats in 1988. Här består bandet av Lars Magnar “Enok” Enoksen, sång och bas, Eva Sjuve, sång, gitarr, keyboard och Per Linde, trummor. Soundet är därmed något förändrat, tyngre och råare. Det är ännu mer av Stooges och Velvet Underground än tidigare och mindre inslag av dekadent tivolimusik. Det märks  inte minst på det suggestiva titelspåret “Spindel Baby” och den högenergiska “Tyska kyssar”.

Det har betydelse för soundet att “Enok” har skiftat från gitarr till bas, som var ett instrument som saknades i första versionen av Kabinett Död. (På spelningarna brukade en stol reserveras för basisten Gud som naturligtvis alltid var frånvarande). Men här spelar alltså “Enok” Gud eller så spelar han “som en gud”. Lyssnare får själva avgöra. I alla fall är det en mycket kraftfull ljudbild.

När Dennis Lood på Rundgång fick höra inspelningarna associerade han direkt till My Bloody Valentine och shoegaze-scenen kring Creation Records. Men vid tidpunkten när Kabinett Död fortfarande var aktiva så hade de inte hört den musiken. Så det rör sig om ett slags parallellfenomen. Vilket är nog så intressant.

Jag måste förstås redovisa min egen relation till Kabinett Död. Jag följde bandet i båda konstellationerna och var själv en del av den subkulturella scen där den här musiken stod i centrum. Samtidigt måste något sägas om vad det var som gjorde Malmö/Lund-scenen så speciell. Det var ett slags legering av psykedeliska inslag och punk, något som fick Stry Terrarie att mynta beteckningen “psynk” för att beskriva den musik som gjordes av t ex Garbo Chock, TT Reuter och ett band som Kabinett Död. Fanns det motsvarigheter på andra håll i Sverige så är nog Cosmic Overdose det band som jag först kommer att tänka på. Men inget av nämnda band lät som Kabinett Död.

Jag skulle rekommendera den som blir nyfiken på Kabinett Död att införskaffa båda plattorna. Sedan finns också Kabinett Död på såväl Spotify som Youtube. Men som bekant gör sig musik som denna allra bäst på vinyl. När den inte kan avnjutas live, förstås.