KONSERT. Huvudintrycket på Fasching denna kväll: intensiv rytmik, snabba taktbyten och en enastående täthet i spelet; musiker som med starkt driv och sprudlande energi nästintill hypnotiserar publiken – slutligen i riktning mot något slags kollektiv extas.
Tibble Transsibiriska på Fashing, Stockholm
Johan Testad (sång och gitarr), Jonas Runefelt (domra och sång, Mats Jonsson (bastuba), Alexandra Särström (saxofon, dragspel och sång), Martin Källgren (slagverk och sång) och Emil Rotsjö (fiol och sång).
När Tibble transsibiriska spelar på den anrika jazzklubben i Stockholm är stämningen på topp och jag ser få åhörare som inte rycks med och dansar, eller vilkas kroppar åtminstone inte rör sig.
Tibble transibiriska bildades i Leksandsbyn Tibble och har på bara några år gjort sig ett namn som häftiga uttolkare av den romska musiktraditionen. Förra året vann de en musiktävling i Dalarna med motiveringen: ”Tibble transibiriska flyttade Balkan till Dalarna utan att tappa vare sig svänget eller den genuina känslan. Bandet håller den internationella folkmusikfanan i länet högt.”
Efter konserten lyssnar jag även på bandets två cd-skivor. Mycket får mig att minnas den livsbejakande, lite balkanpräglade zigenarmusik jag så ofta hörde under min tid i Ungern, men samtidigt finns här inslag av hiphop och samtid som balanserar mot den mångkulturella väv av musik som romerna vävt genom årtusendena och där egna traditioner smält samman med musikmiljöerna i de länder de bott.
Den snabba rytmiska pulsen kan rentav få mig att tänka på ska-musiken som var så populär alldeles i början av 80-talet – men framför allt företräder Tibble transsibiriska en vidöppenhet för musikaliska kulturer som kan påminna om Ale Möller och hans band. Men Tibble transsibiriskas musikaliska resa sker tvärs över en kontinent mindre präglad av mångkultur och mer av kärlek till en specifik musikalisk kultur, nämligen alltså den romska (eller zigenska, som man tidigare skulle ha sagt). Musiken är variationsrik, men spektrumet mer begränsat än hos Ale Möllers mer globalt öppna famn.
Samtidigt kan jag här ana en broslagning mellan den rockn’roll-kultur som så starkt behållit sin popularitet i Sveriges inland och som här i någon mån färgat den romska musiken. Resultatet: romsk musik som rockar hemtamt i en landsända där intresset för amerikanskt 50-tal märks i både bil- och musiksmak.
Romer är ett folkslag med ursprung i Indien – ordet kan härledas till sanskrit, med betydelsen ”människa”. Detta folkslag har genom århundradena fört en mer eller mindre nomadiserande tillvaro – och har ofta fått utstå förföljelser. År 1637 utfärdades en förordning om att alla zigenare skulle fördrivas ur Sverige och att de som ändå höll sig kvar skulle hängas (kvinnor och barn skulle dock ”bara” köras iväg). 1934 beslutade den regeringen om en steriliseringslag i syfte att ”sanera den svenska folkstammen”. Zigenare ansågs som icke önskvärda och tvingades registrera sig. Idag, 2017, är romerna erkända som en svensk nationell minoritet.
Tibble transsibiriskas musiker lyfter fram den romska folkmusiken med det uttalade syftet att öka förståelsen och intresset för detta folkslag. Bandet bildades under en bilfärd strax utanför Leksand. Nyblivna grannarna Johan Testad och Jonas Runefelt var på hemväg från en lokal spelning och lyssnade i bilen på soundtracket till en tysk-romsk film med titeln Gypsies are found near heaven. De blev båda lika förtjusta – och efter kort tid hade de bildat ett sexmannaband. Gruppen har utvecklats i nära samarbete med många gästande musiker, från såväl USA som Ryssland och många andra länder, som gästat lilla Tibble vid Siljans strand.
bjorn.gustavsson@opulens.se
