INDIEFOLK. Erik Bovin har lyssnat på Alvin Blombergs soloprojekt ”Grim” och hoppas att singer-songwritern kommer att fortsätta odla sin särart.
Nyköpingsbördige Alvin Blomberg, med bakgrund i indierockbandet Pwned by gravity, blåser liv i indiefolk-genren som soloartist, under namnet Grim. Hans självbetitlade album rymmer 10 ljuva, avskalade spår, renons på transportsträckor.
Blomberg rör sig hemtamt i den av folkmusik präglade singer-songwriter-genren och sjunger, som om han aldrig gjort annat, om kärlek, vänskap och saknad.
Bob Dylan-influenser
Musiken kan beskrivas som en blandning av Nick Drake, Paul Simon och – givetvis – Bob Dylan.
Albumets finstämda och akustiska ljudbild ger utrymme åt Blombergs röst. En stämma som kan bära rader som ”the nights were old in summers young and the fiddlers softly played / We dived the golden river where the silver grasses swayed” utan att det blir manierat. Blomberg låter som Bob Dylan kanske hade gjort om Nobelpristagaren tagit fler sånglektioner. Sångrösten dominerar ljudbilden, aningen för mycket för min smak, men den ger även utrymme åt en tämligen avancerad form av fingerplockspel.
”My one and only friend” och ”Jill’s café” har klar hitpotential. Själv är jag förtjust i det egensinniga och sagolika spåret ”Ballad of crazy Jane”.
Vid ett vägskäl
Som ung soloartist står Blomberg vid ett vägskäl. Hans första singel ”Lead me on or leave me be” är uppe i över 100 000 lyssningar. Killen är därtill bildskön och musikbranschen brutal. Frågan är om han kommer kunna, eller ens vilja, stå emot de kommersiella krafter som kan tänkas vilja omvandla honom till en radio- och lägereldsvänlig singer-songwriter. Kan ni tänka er något mer slätstruket?
En som i början av sin karriär stod vid ett liknande vägskäl är artisten och före detta Idol-deltagaren Lars Eriksson. Han valde den ekonomiskt ogynnsamma men artistiskt hedervärda vägen. Jag kommer att tänka på honom när jag lyssnar på Grim. De har båda Dylan som influens och delar ett intresse för låttexter med närmast litterära anspråk. För egen del ser jag gärna att Grim fortsätter odla sin särart.