Ett sommarminne: Skånsk reggaefestival

ROTPULS. Lena Torquato Lidén var på plats när Skånsk Reggaefestival hölls i Folkets Park Malmö i början av juli. Här bjuder hon på ett snapshot från festivalen och en intervju med en riktig reggaeveteran, Kalle Blomster i Rotpuls.

För den som inte bor i Skåne kan det verka obegripligt. Det här egna språket skånska och av allt att döma kopplingen med kontinenten som vårt sydligaste landskap bjuder oss på. Stockholm har inget i jämförelse, även om Svenska Akademien som kröner den Skånska Reggaefestivalen i Malmö ändå får ett litet jubel när de i mellansnacket berättar att folk kommit från när och fjärran, till och med från huvudstaden för att vara med om denna kärleksfest.

Det känns som den sista permafrosten efter pandemin landat i en liten blöt fläck. På det lilla festivalområdet i en del av parken glimmar det av glöd mellan människor. Det är fullsatt och samförstånd, en festival befolkad av otroligt vackra människor i alla åldrar. Svenska Akademien som jag gillar sedan innan utstrålar en märkligt energisk kärlek. Kanske är det just så, att svenska killar som tror på mänskligheten, dansar och sjunger är så befriande. Och lite kritik av kapitalismens cynism är ju alltid skönt.

I slutet av 70-talet bildades Lundabandet Rotpuls. De lirade ”skånsk reggae” och Peps Persson hade säkert ett finger med i spelet när det gällde den där låten om ”Lille Olle”, som ville bli polis. Bandet hann med en LP och ett par singlar 1980-82

Några dagar före festivalen har jag ringt upp Karl Bergfors,  även känd under namnet Kalle Blomster, som var med och startade veteranerna Rotpuls. 

Hur länge sedan var det ni stod på scen ihop senast?

– Vi har gjort en testspelning på en liten festival under ett annat namn och det kändes som att det kommer att bli bra

Kommer det att bli greatest hits eller har ni något nyskrivet?

– Det blir såklart greatest hits men kanske någon ny låt, med lite ny tappning och nytt sound

Vad är ert starkaste minne av Peps?

– Första minnet var när jag bodde i ett studentkollektiv och vi satt i en soffa och pratade om musik och vad vi ville göra. Det var starkt och han var redan en idol för mig, med en ödmjuk framtoning. Han kollade av om han kunde passa in i den bilden av vad vi ville göra. När vi jobbade i studion så var han väldigt professionell och kunde skapa en ljudbild. Hur man tänker musikproduktionsmässigt, jobba med frekvenser och effekter. Han tog dit Lester Jackman, som fick i uppgift att lära mig spela reggaeorgel!

Hur gick det då?

– Jo men det var speciellt, vi hade aldrig sett jamaikanska artister förut. Innan dess hade vi spelat tillsammans i Ricky Rock, vi försökte spela reggae men ingen visste riktigt hur man gjorde.

Kom det artister på turné på den tiden då?

– Jodå det gjorde det, Black Uhuru såg vi på den tiden, Peter Tosh, Bob Marley och UB40. Men Peps lyfte fram det, så att fler fick reda på vad det var

Vilka andra band är ni sugna på att se under festivalen?

– Nej vi har väl ingen kontakt med de andra banden, men det kanske vi får nu! Ska bli roligt att se. Vi ska testa med lite modernare saker i en av låtarna

Just på den här festivalen finns det ju inte så mycket av dancehallen, om det är det du menar med modernt…

– Ja vi gjorde ju den här resan för 40 år sedan, vi var med i TV-programmet Rockcirkus med Marie Fredriksson som spelade innan oss med sitt band Strul. Vid 80-81 las bandet ner, sedan dess har vi spelat i andra konstellationer och jobbat med musik eller som musiklärare.

– När Peps gick bort var det tragiskt och i samband med det annonserades Skånsk Reggae som en hyllning till Peps. Han var ju vår mentor på den tiden som vi lärde oss mycket av. Alex från Irie Bookings blev eld och lågor och tyckte att vi var den felande länken i festivalen. Vi ska inte komma dit och vara några föredettingar, vi ska göra det här bra och har repat hela våren.