JAZZINTERVJU. Nyligen recenserades Lisa Grotherus senaste jazzalbum av Bo Bjelvehammar här i Opulens. Thomas Wihlman har träffat Grotherus för ett samtal om skivan, bakgrunden och framtiden.
För en tid sedan släppte Lisa Grotherus en skiva som redan blivit både omtalad och älskad, ”Musiken från Min berättelse”. Ursprunget var radioprogram om de stora ögonblicken som förändrar livet, som cancer, coronan, att lämna Jehovas vittnen, om ett barn med grav hjärnskada. Dramaten och Sveriges Radio gick samman för att göra en liveversion och Lisa blev tillfrågad att vara kompositör och musiker.
För mig fungerade ”Musiken från Min berättelse” som både ögonöppnare, bearbetare och musikalisk inspiration. Så jag ville gärna träffa och samtala med Lisa Grotherus, för att höra hennes egna tankar. Vi möts på ett kafé.
Som artist har man ju ofta levererat något, en konsert, en föreställning, en skiva och man går vidare. Även om Lisa är glad över skivan och responsen som den och hon fått är det ändå något som är fullbordat, som det brukar vara. ”Nu är jag inne i en ny skaparprocess,” konstaterar hon. När allt är klart, producerat, släppt så lämnar man ju det och går vidare.
Så nu går du vidare med nya projekt?
‒ Även om jag är inne i något nytt är jag ändå glatt överraskad över hur människor uppskattat skivan, och dessutom över att människor tar till sig de olika spåren beroende på egna känslor och upplevelser.
Rent musikaliskt är Lisa väldigt mångsidig, instrumentalist med klarinett och basklarinett, men hon är också sångerska, kompositör och även textförfattare. På just ”Musiken från Min berättelse” tycker jag att hennes styrka som utmärkt sångerska kommer fram mer än någonsin.
Lisa nämner att hon ser två olika vägar med sin musik.
Kan du berätta mer om de två vägarna?
‒ Den ena är när jag vill berätta något, den andra vägen handlar mer om att lyfta fram musikens egen kraft. Kanske ska ”Min Berättelse” hänföras till den första vägen, den senare uppkommer när jag musicerar, ofta med sina egna ensembler, utifrån instrumenten som min egen klarinett eller basklarinett och jag blir inte förvånad om det är där ett kommande album hamnar.
Men man kan också diskutera huvudfårorna utifrån andra termer, och i detta sammanhang konstaterar Lisa Grotherus att folkmusik och jazz är det som ligger henne närmast. Kanske har hon under senare år blivit alltmer folkmusikinspirerad.
Men hur hamnade du här, i denna musikvärld?
‒ Jag är uppvuxen med musiken, med en pappa som är välkänd och mångsidig musiker. Han bidrar med mycket erfarenheter från branschen, men också kring det rent musikaliska, kort sagt: en mentor att bolla tankar med.
Trots denna bakgrund och dessa förutsättningar var det inte självklart för Lisa att bli musiker. I stället blev det först studier i internationella relationer och vistelse i olika länder som Liberia och Palestina. Jag tolkar Lisa som att musiken från olika länder inte varit av avgörande vikt för henne, även om hon självklart lyssnat, men att detta ändå speglar hennes öppenhet för såväl den rent geografiska omvärlden som den musikaliska.
Till sist kom det dock ett avgörande ögonblick, när de internationella relationerna lades undan och drivkraften mot musiken var för stark. Så hon började sina musikstudier, först på folkhögskola och sedan på Musikhögskolan.
Kan du berätta mer om den tiden?
‒ Det var fantastiskt att få träffa andra med samma drivkraft för musiken. Så även om jag sitter själv där i lyan och jobbar med musikaliska uppfinningar, så föds många samarbeten i de olika ensemblerna.
Lisa är en strukturerad artist, som har koll på det egna korta perspektivet och det längre. Musikaliska idéer kan uppkomma under promenaden, kanske när Lisa är ute med den treåriga sonen. Men idéerna ska sorteras in och numreras – sen får det kollas om de bär för ett fortsatt arbete. Gissningsvis är det detta strukturerade men också eftertänksamma förhållningsvis som gjort att Lisa efterfrågats i till exempel stipendiejury-nämnder, som hos Stim eller i Uppsala kommun.
Men utöver musiken då frågar jag? Jo, då. Dramatiken, teatern och berättandet har hon ju redan känt på. Men andra former, som till exempel konsten är hon inte heller främmande för.
Jag tackar för en trevlig pratstund, där på kaféet och tar med mig en del tankar. De tankarna spar jag till framtiden, men det känns riktigt bra att ha träffat en så skicklig artist och musiker som dessutom är så kreativ och samtidigt strukturerad. Det där nya som Lisa Grotherus snart ska sätta i gång med, det ser jag verkligen fram emot, det kommer att bli bra.
info@opulens.se
