ÖSTERBOTTNISKT. “Det är bra men för mig inte tillräckligt nyansrikt och lyhört. Jag vet att hon kan bättre.” På söndag är det första advent och vad passar då bättre än att släppa en julskiva? Thomas Wihlman är dock tveksam till Iris Viljanens nya bidrag till genren.
En finsk jul av Iiris Viljanen
Producerad av Iiris Viljanen (samt ett spår av Patrik Berger, ett av Jonas Teglund)
Teg Publishing
Ja, men så är det ju, att jag blev lite besviken. Var på en lysande Iiris Viljanen-konsert för ett par år sedan, omväxlande men framför allt egensinnig och kraftfull. Den upplevelsen får jag inte här.
En julskiva slår förvisso an en annan ton, en annan resonans, än en livekonsert. Men ändå lyckas inte Viljanen och produktionen med nyanserna, med subtiliteterna. Det finns egenskapade melodier som är riktigt fina, det är både jazzigt och folkligt och det finns bra texter, men ändå skaver det lite i mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, har det gått lite för fort, borde hennes pianospel få utvecklas eller är det kanske bara mindre bra här? Antydan om jämförelse med Shai Maestro känns övermaga.
Kanske är jag för konventionell. I texterna har vi kopplingar, Iiris och jag. Vid tågstationen i Vasa har jag också fått vänta. Österbotten är mitt, också. Samtidigt kanske vi båda känner en frustration över att inte kunna resa till det Finland vi älskar, på grund av covid. För Viljanen är resans mål föräldrahemmet i Tölby, utanför Vasa. Det är tvåspråkigheten, med hembyns och hemkommunens svenska och grannkommunen Vasas tvåspråkighet med finländsk dominans.
En av titlarna är “Arkihuolesi kaikki heitä/Vardagssorgerna glöm dem alla”. Kanske är det coronan som skaver i oss, det är inte lätt att glömma vardagssorgerna. Och vi är skilda från varandra, våra länder och våra vänskapsband.
Jag hade älskat att få höra Viljanen tolka klassiska välkända finländska julsånger som “Giv mig ej guld ej glans ej prakt“ eller “Sylvias julvisa“. Det får jag inte, men Sibelius finns ändå med i form av “On hangeat korkeat nietokset“. Vi får även en “Härlig är Jorden, Maa on nii kaunis“, på finska och svenska, svängig jazz och “Polska från Korsholm“.
Men sammanfattningsvis, det är bra men för mig inte tillräckligt nyansrikt och lyhört. Jag vet att Viljanen kan bättre. Kanske skulle hon behöva en fristående topproducent och inte själv vara involverad i så mycket utöver låtskrivande och framförande.
Ändå, jag tar tacksamt emot en julskiva med både finska och finlandssvenska texter. Jag lyssnar med glädje men det skaver som sagt lite i mig. Man kan också reservera sig och säga: Nja, julskiva, kanske inte. Men ett vanligt album med vintertema, kanske det. Det behöver inte vara fel, men byt då ut den missvisande albumtiteln.
info@opulens.se
