ÖVERSIKT. “Sublime konsertmästaren Ottavio Dantone leder den dynamiskt vitala ensemblen genom ett knippe högbarock som prunkar och lyser på just det livsbejakande, utlevelsefulla sätt som är så typiskt för genren”, skriver Björn Gustavsson.
Inte bara Spotify och Youtube svämmar över av nyinspelad konstmusik: även CD-marknaden är ännu mycket livaktig. Här följer några axplock ur höstens strida ström av nya produktioner.
Först en ny skiva med Accademia bizantina, bildad i Ravenna 1983, som spelar på tidstrogna instrument: ännu ett exempel på den rika flora av fantastiska barockensembler som på senare år vuxit fram i Italien. Sublime konsertmästaren Ottavio Dantone leder den dynamiskt vitala ensemblen genom ett knippe högbarock som prunkar och lyser på just det livsbejakande, utlevelsefulla sätt som är så typiskt för genren. På skivan Agitata (Alpha-Classics) tolkas alltifrån Vivaldi till Porpora, Torelli och den mindre kände Brevi, alltsammans med smittande bravur. Och kontraalten Delphine Galou kastar över alltsammans solskimrande kaskader av koloratur.
Italiensk barock bjuds även på Stradella, lagrime e sospiri (Alpha-Classics), med opera- och oratoriearor skrivna av Alessandro Stradella, död 1682. Musiken klingar Corelli-ljuvt och syresätts emellanåt med sång av sopranen Chantal Santon Jefferys varma, magnifikt expansiva röst.
Ensemblen Galilei Consort, specialiserad på italiensk barock, är kanske inte lika utagerande i sin spelstil som Accademia bizantina, men tolkningarna görs likafullt med stor sakkunskap och känsla. Musiken fyller mig med värmande skönhet.
Något mer dämpat klingar tolkningen av Händel at Vauxhall (Signum Records) med London Early Opera under Bridget Cunninghams ledning och med Daniel Moult på orgel. Dessutom en rad lysande sångare. Vauxhall var på 1700-talet en mycket populär musikscen utanför London, där inte minst många av Händels kompositioner framfördes. På denna skiva har samlats en del av instrumentalmusik och dansmusik som framfördes i Vauxhall under sent 1740-tal. Alltsammans är välgjort, utan överspel och särskilda accenter, och man vaggas in i en så omhuldad Händel-stämning att man sjunker ner i den som i en underbar fåtölj.
Cello Concertos (Hyperion) med Deutsche Kammerphilharmonie Bremen inkluderar verk av Haydn, Mozart, C P E Bach och Boccherini. Ensemblen förenar tysk precision och animerat spel och leds av eminente cellisten Steven Isserlis. Här möter högklassicistisk musik tolkad på hög nivå. En på många sätt fantastisk skiva, med lättlyssnad, böljande vacker musik, av artister som gör storverk.
En av höstens tyngsta produktioner, både konstnärligt och viktmässigt, är Beethoven, The Complete Symphonies (Accentus Music). Kombinationen Gewandhausorchester Leipzig (en av Europas allra främsta symfoniorkestrar) och dirigent Herbert Blomstedt har resulterat i en uppseendeväckande fullträff, där båda parter svarar för ett lika minutöst som inspirerande arbete. Inspelningarna har gjorts i Leipzig våren 2014 till våren 2017. Den i år 90-årige Blomstedt (som för övrigt dirigerade denna orkester 1998—2005) framstår som bättre än någonsin. Vilken prestation – av alla inblandade!
Ytterligare några välproducerade cd-skivor: Saint-Saëns, Works for Cello and Orchestra (Naxos) innehåller de romantikdrypande första och andra cellokonserterna, här med Malmösymfonikerna; taggade till tusen under Marc Soustrots ledning och med 29-årige sensationen Gabriel Schwabe som solist. En blivande världsstjärna! Mendelssohn, Works for Cello & Piano (BIS) med Christian Poltera respektive Ronald Brautigam slungar åhöraren tillbaka till 1800-talets kammarmusikaliska salongsliv (men varför ett så musealt piano?).
Dvorak, Piano quartets op 23 & 27 (Alpha-Classics) med Busch Trio och altviolinisten Miguel da Silva innehåller tolkningar av världsklass: musik serverad med närmast glödande koncentration. Johannes Brahms, The Complete Solo Piano Music, volym 5 (BIS) med brittiske Jonathan Plowright är kanske aningen för forcerad för att kunna konkurrera med de tyska inspelningar jag har, men likafullt: Stor konst!
Vill också pusha för Some Other Time (Act company), där Bochumer Symphoniker ger sin tribut till Leonard Bernstein, vars jazziga musik här tolkas svängigt, lättjefullt och inspirerat – med Nils Landgren och Jan Lundgren bland solisterna.
Någon som vill gotta sig i nyskriven amerikansk operamusik? Testa Sister Carrie (Naxos) från 2012 med Milwaukee Symphony Orchestra och ett antal lovande solister. Spännande, och med reminiscenser från såväl Bernstein och Weill och hela det formspråk som dominerade USA i mitten av 1900-talet, men samtidigt kombinerat fyllt av urspännande samtidskänsla.
bjorn.gustavsson@opulens.se
Alla artiklar av Björn Gustavsson
