En klang av Wien summerade operaförenings framgångar

 

 

Föreningen har blivit ett etablerat kulturellt begrepp och står i centrum för satsningen på, och spridningen av, den klassiska musiken på småländska höglandet. Med tätt återkommande resor nationellt och till en rad internationella stora operascener skulle mannen, som för femton år sedan grundade Operans Vänner, som föreningen kallar sig – ett namn som den dock inte är ensam om – kunna slå sig till ro. Men det tänker knappast den genuine operaälskaren och kyrkoorganisten Harald Petersson i Sävsjö göra.

 

I helgen var han – såväl framför som bakom kulisserna – huvudpersonen vid den till sista plats fyllda salen i stadens stora kulturhus under den femtonårsjubilerande föreningens festkonsert. En konsert där den musikaliska klangen från musikhuvudstaden framför andra i Europa, Wien, dominerade. Hyllningarna från sångare och den klassiska musikens företrädare värmde publiken och utgjorde en välbehövlig injektion för fortsatta framgångar. 

 

Susanne Rydén, VD för Musik i Syd, Preses i Kungliga Musikaliska Akademien och med rötterna i Sävsjö, vittnade i en inspelad hälsning om den fantastiska betydelse som operaföreningen haft för den klassiska musiken. Att också en annan sångare, tenoren Pär Nilsén, kommer från staden är förstås bra för stimulansen av det småländska operaintresset.

 

Rydén har naturligtvis helt rätt i sitt konstaterande att vi behöver sådana insatser “som lyfter oss”. Genom eldsjälar, som vill något och vågar satsa på den musikform som lätt hamnar i skuggan av den moderna tonkonstens spridning, ekonomiska resurser och popularitet, kan resultaten bli positiva. Det är exemplet från Höglandet tydligt vittnesbörd om.

 

 

Att den pensionerade organisten och föreningsordföranden Peterssons många kontakter med musikinstitutioner, operahus, artister, regionala och lokala beslutsinstanser har varit till stor hjälp är förstås självklart. I dag är Operans Vänner på Höglandet så känd och etablerad att dess satsningar möts av ett helt annat intresse än som var fallet när föreningen gjorde sina första hundår. 

 

Jubileumskvällens konsert, där flera mycket kvalificerade musiker från Wiener Salonvirtuosen fanns på scenen – och där också violinekvilibristen och konsertmästaren Arpad Patkolo från National Theater i Bratislava gjorde ett särskilt bejublat soloframträdande ur Csardasfurstinnan – kunde också ses och höras i Sävsjös samtliga äldre- och gruppboenden. Ett fint och mycket välkommet initiativ för att förgylla tillvaron för de äldre där.

 

Operans Vänner delar också varje år ut stipendier till ett par särskilt duktiga elever i stadens musikskola och har alltså under sina femton års smått gyllene levnadsår gjort ett otal buss- och särskilt anordnade tågresor till olika operahus inom och utom landet. Mozarts Salzburg och Wien har förstås varit efterlängtade resmål. Men La Traviata i Tallins Nationalopera finns också med i det digra programmet under de aktuella åren. För att inte tala om Venedig, London, Sankt Petersburg, Dresden, Berlin och självaste Metropolitan i New York där de operaintresserade njöt av Mozarts Trollflöjten, vars ouvertyr för övrigt inledde festkvällens konsert i Sävsjö. 

 

I sammanhanget skall också betonas att de genom Folkets hus-rörelsen riksspridda föreställningarna från just Metropolitan, där också Sävsjös kulturhus finns på kartan, är bra generatorer för operakonsten. Samtidigt kräver ju en förening som den aktuella ett starkare personligt engagemang, en hel del frivilligt och oavlönat arbete. Och, förstås, ett brinnande engagemang för de odödliga tonerna från Puccini, Bizet, Wagner, Verdi med flera i ett oräkneligt antal.