JAZZ. Musiken bildar en organisk helhet full av rörelser och med variation, ett gediget musikaliskt arbete, skriver Bo Bjelvehammar.
Fragments of Spring med Linnea Jonsson
Prophone Records/Naxos
Inför varje ny årstid har vi förväntningar och förhoppningar; med våren kommer den unga, friska grönskan, som sedan får en djupare färg och blir stilla. Någon tycker att det djupgröna är aningen sjaskigt!
Men med våren kommer mirakel – som när en blomknopp öppnar sig och blir blomma, som när svalan för första gången klyver himlen, den 17 maj. Eller när den första pärlemorfjärilen flyger mot jordkällaren och aldrig visar sig mer.
Trumpetaren Linnea Jonsson visar i åtta egna kompositioner på sitt debutalbum blandade känslor inför våren; hon kan välja ut ett litet stycke natur eller i sin musik svepa över hela landskap, särskilt i spåret “Landscapes”. Det är osäkert hur hon värderar våren som årstid, men hon talar trevande i en melankolisk ton om ett genombrott, mot sommaren.
Det är detta sökande i en lyrisk och romantisk musikdräkt, som gör albumet så tilltalande. Liksom under stora delar av våren är mycket kvar att göra och uttrycka. Linnea Jonsson fångar både stämningar och känslor på ett briljant sätt, med stöd av en musikalisk kvintett, särskilt blir jag uppmärksam på en synnerligen skicklig pianist, Britta Virves.
Musiken bildar en organisk helhet full av rörelser och med variation, ett gediget musikaliskt arbete. Linnea Jonsson lyser redan som en vacker blåstjärna, en blomma, som visar sig tidigt på våren!