SINGER/SONGWRITER. Lena Torquato Lidén fick en pratstund med Youtubestjärnan och singer/songwritern Chloe Moriondo under Way Out West i Göteborg.
Det är klibbigt varmt och full fest i den tidiga kvällen på festivalens underavdelning Stay Out West. Jag har lämnat festivalområdet för en pratstund med en av festivalens intressantaste artister. Unga Youtuber-stjärnskottet Chloe Moriondo anländer med sitt lilla band, tre taniga alternativa amerikanska flickor travar in genom uteserveringens ortenfest med afrobeat DJ som får de uppklädda ungdomarna att skaka rumpa och prata och skratta högt. Det är minikjolar och höga stövlar och håret blänker på tjejerna med stramt kammat hår eller stora afroburr.
I likhet med veteranerna Bikini Kill, som spelar samma kväll på tältscenen Linné, osar Chloes musik feminism och kamplust. Eller rättare sagt kanske mer queera rättigheter och yttrandefrihet.
Tills nyligen uttryckte Chloe att det var hen som var rätt pronomen. Sedan 2014 då hennes videor började spridas har hon på liknande sätt gått igenom många olika stilar och faser. Jag slås av den osminkade, lite osäkra covern på en koreansk poplåt där även ursäkter för det koreanska uttalet följer med. Den är i skarp kontrast till låtar som “I eat boys” där blonderad hårdsminkad skräckfilmsgestalt stryper svärmorsdrömmar så blodet sprutar.
I den lilla mörka bastun till loge i den anrika nattklubben blinkar hon med lösögonfransarna och vi vinkar en hälsning i en osäkerhet över hur det är med coronaåtgärderna i hennes hemland. Vi sätter oss och hon ger mig komplimanger för mina ljusbruna nätstrumpbyxor vilket gör mig dubbelt glad nu när jag fått möjlighet att träffa henne. Det är också en trevlig upptäckt att hon är en så lågmäld person bakom den yta som hon visar upp. Men det är också symptomatiskt att hon har en jättefin röst i sina mjuka popsånger där man hör varje ord av de mindre snälla texterna. Chloe förklarar hur låten om att äta killar uppkom
– Jag såg en skräckfilm som redan blivit kult “Jennifer’s Body” där huvudrollen Megan Fox yttrar dessa ord “I eat boys” vilket gjorde mig besatt av att jag måste ha med den i en låt….
När jag kollar upp filmen har den verkligen en intressant beskrivning.
“En vacker cheerleader får en omättlig aptit efter mänskligt kött efter att en hungrig demon tagit makten över hennes kropp.”
Jag fattar dragningskraften i berättelsen men Chloe ger det också en annan dimension när hon fortsätter:
– Men låten kanske lika mycket är för alla de tjejer som stör sig på irriterande killar som trakasserar dem….
Jag fortsätter med undra hur det varit att som Youtuber med en enbart digital publik för första gången möta fansen utanför kommentarsfält och chattrum.
– Jag tror att förändring kommer naturligt för mig, både som vi redan berört, i utseende men också den övergången till att se min publik. Första spelningen var i min hemstad Detroit och det var kanske 150 fans i publiken. Det var överväldigande på ett storslaget sätt att stå där och spela för dem efter att i flera år själv tagit hand om att prata med dem i Youtube-kanalen. Jag la mycket energi i att svara dem med egna ord där i början. Såklart ibland nu också, men det är annorlunda nu. Att få resa för att spela!
Jag påpekar att jag nyss lämnat den lilla stad där jag jobbar och pratat med någon som i likhet med Chloe är 19 år och mycket väl visste vem hon var vilket märkbart berör stjärnan som är stolt över att höra detta.
Just nu jobbar Chloe med sin nya release vars singel “Fruity” som släppts nu i augusti och själva albumet ska komma i oktober.
– Utan att säga för mycket kan jag ändå säga att jag gärna vill gå in på mer mogna ämnen men samtidigt var min ambition med singeln att vara i skärningspunkten mellan Black Eyed Peas och Kesha. En låt som tjejer i Kalifornien kan gå till stranden och sjunga!
Det är en väldigt bra låt, i motsats till Kesha som inte alls har samma ironiska tilltal, tonsäkerhet eller roliga textrader som:
“Always ripe and never rotten…” Ja, så sjunger Chloe om frukter och lemonad.
Lika delar roligt och lekfullt erotiskt. Chloe lovar att resten av albumet är i samma stil. Hon ser ofta fram emot en ny release. En förväntan byggs upp:
– Som med den populära hiten “Hell Hounds” som jag spelade live innan den getts ut. Jag var förband till Ashnikko och på turnén började fansen be mig att släppa den som singel. Sånt är jätteroligt!
lena.torquato.liden@opulens.se
